Penningeställningen. Sällan har väl, under försommaren, då affärsverksamheten vanligen plägar efter vinterns dvala återvakna till lif och verksamhet, penningeställningen visat en sådan jemnhet med några tecken till fortskridande förbättring, som under innevarande år. En bland de förnämsta anledningarne är att spekulationen på prisförändringar i de varuartiklar, som förut varit föremål för den slörsta uppmärksamhet, numera helt och hållet saknas. All öfverdrift är förkastlig, och företrädesvis öfverdrift i epekulationsaffärer. Om vi således skulle hafva att välja: emellan den tid, då 715:de Juni? utgjorde en bemärkelsedag, som uppmärksammades icke allenast af bränvinsoch spanmålshandlare och producenter, utan ätven af andra, som med de törenämnde stodo i någon atlärsberöring, och nu, då 135 Juni liksom för resten hela den månaden fått passera lika obemärkt som andra dagar och månader i året, så är valet lätt gjordt. Men en varsam, på grund af erfarenhet tillvägagående spekulation är, långtifrån att vara skadlig, ett lifgifvande element i handel och rörelse. För närvarande inskränka sig afttä rerna nästan uteslutande till att fylla konsumtionens behof. Spekulationens frånvaro inverkar tryckande på priserna, ehuru denna omständighet bidrager att förbättra penningeställningen, emedan den icke tager penningekapitaler 1 anspråk för sina operationer. Hufvudorsaken till en förbättrad penningeställning är dock fortsatta bemödanden att bringa utgifter och inkomster i jemnvigt, och spår till dylika framträda i flera fail. Sådana äro den modererade importen och de i depositbankerna ökade sparpengarne. Penningeställningen, som är ganska beqväm i förhållande till de affärer som nu göras, lider dock fortfarande brist på så beskaffadt ledigt penningekapital, som är afsedt för fast placering. Men -med detta onda torde vi komma att dragas ganska länge, ty man bör alltid ihågkomma, att den öfverspekulation, som förefunnits i fast egendom, omöjligen kan så lätt eller så snabbt botas, som en öfverspekulation i varor, hvaraf handelskris uppkommer. Skilnaden består deruti, att det i rörelse sattå kapitalbeloppeti förra fallet är mångfaldiga gånger större än i det sednare, och att det antal personer, som är beroende af landets jordbrukare, är långt större än det som uteslutande beror af handelns idkare. Sedan penningställningen på den mnaturliga vägen, som är att tillgång och efterfrågan någorlunda motsvara hvarandra, nu förbättrats, så torde det icke sakna skäl fästa uppmärksamheten på de antydningar som i vissa pressens organer blifvit gjorda i den syftning, att penningställningen uteslutande berodde af bankinrättningarne och att dessas styrelser borde göras ansvariga för den större eller mindre lätthet, den lägre eller högre ränta, som vid länetransaktioner tillgodonjutes. Fåvitskhet.n af det påståendet, att bankerna kunde efter go-tycke utan hänsyn till tillgång och efterfrågan på penningar bestämma räntefoten, ligger väl 1 öppen dag; men har derjemte fätt en ytterligare belysning genom de nyligen offentliggjorda räntesatser som varit rådande i de olika orterna. Der hvarest penningtillgången varit knapp, har man ansett sig böra genom förhöjning af räntefoten få verkligen utrönt rörelsens behof af penningkapital, och i de allra flesta fall har redan en öfvergång egt rum, just emedan ränteförhöjningen icke vidare var någon nödvändighet. Det är således en alltför stor ära man gör bankerna om man tillerkänner dem möjligheten att efter eget godtfinnande, eller som det kallas ?vinstbegär?, bestämma räntefoten. Det skulle till och med kunna medföra förlust för dem, att hålla en så hög räntefot att endast de låntagare, hvilka icke åtnjuta god kredit, förblifva deras kunder. Men man bör icke undra öfver, att de som icke gjort sig nogare bekanta med förhållandet, anse bankerna såsom kapitalegande då de likväl hufvudsakligen endast äro förmedlare emellan de som ega penningkapital och de som uti industriella fö etag kunna tillgodogöra detsamma. Skadligt är i hvarje fall att söka inbilla respektive låntagare att genom konst lade medel deras möjligen iråkade betryck sku le kunna, liksom genom ett trol!slag, af