Aftonbladet – 3 juli 1865, sida 2

och högst bildade delen af den argentinsks ungdomen och kommenderades af de för. träffligaste befälhafvare. Man såg der sol. dater, ännu skägglösa, som gripit till svärdet, ej såsom ett yrke, utan såsom en he. lig pligt. Soldater, som gingo i striden, talande om död och faror, icke med er poetisk inbillningskrafts öfverdrift, utan med ettrentsamvetes mod och lugn; som talade om martyrdödea såsom om en skyldig gärd åt våra fäders skuggor och åt vårt lands framtida frihet. Soldater, som skrefvo bref till sina mödrar, sådana som detta: 4Isla de la Libertad 31 Aug. 1839. Min älskade moder!. Jag har med tårfyllda ögon genomläst ert, af moderlig kärlek uppfyllda bref. Af hela mitt hjerta besvarar jag den ömhet ni egnar mig. Jag hoppas att Gud skall beskydda våra dagar och att jag än en gång, i det tillbedda fä derneslandets sköte, skall få den glädjen att omfamna er och mina älskade systrar. Tio år hafva våra lidanden räckt, men hoppet att de snart skola blifva slut, uppfyller mitt sinne med fröjd och hänryckning. Förjaga alla sorgsna tankar. Gud styr menniskornas öden. Om jag stupar, ber jag er blott förlåta och — glömma mig... Eduardo Alvarez. Soldater, som denne nittonårige yngling, son till en af våra gamla generaler, som vid Sauce Grande gaf sitt lif för fäderneslandet, sedan han vid Yencå och Cristobal nlagt odödlig ära! Han utandades sin sista suck i sin brors armar, sändande en kyss ill sin mor, sedan denne broder tillsvurit wonom att ej nedlägga svärdet förrän med itt lif, tills friheten segrat! På tyranniets sida stodo Echagiie i Entre Lios, Aldao i Mendoza, Lopez i Santa Få ch Rosas i Buenos Ayres, hvilka fyra ut