Aftonbladet – 3 juli 1865, sida 2

ni kan genast taga vägen till ert qvarter. Setior Marifiof, yttrade åter den gälla qvinnorösten, allt hvad ni sist gaf mig måste jag betala ut för den falska nyckeln, så att nu har jag ingenting att ge dem der hemma.4 Godt, du skall få i morgon. Men, när i morgon? Se der, tag den börsen och låt mig så vara i fred. Huru mycket är det deri?4 Jag vet icke, men det kan ej vara så litet. Högst fem pesos, mumlade qvinnan och gick ut genom gallerporten, som Marifio stängde, hvarpå han uttog nyckeln och stoppade den i fickan. Några ögonblick sednare skildes qvinnan från sina värdiga kolleger och begaf sig in i den midt emot Amalias hus belägna kryddboden, inom sig högst belåten med att, ehuru negrinna, kunna göra federationens heliga sak så vigtiga tjenster. Kommendanten och löjtnanten galopperade bort för att begifva sig, hvar och en till sitt qvarter. Öfver den stora flodens vågor bredde sig småningom ett lätt skimmer, likt hoppets leende blick genom olyckans natt; det började dagas. Morgonen kom och genom det luftiga band som kallas ljuset, förenades åter hela naturen, undantagande menniskan, med sin skapare. Pampas eldiga springare höjde i detta ögonblick sitt stolta hufvud, och lät den ensliga nejden genljuda af sin skarpa gnäggning. Den otämda, vilda tjuren lopp, skakande sin kraftiga manke, för att släcka sin törst i träskens iskalla vatten. Fåglarne, mindre granna än tropikens, men med klarare och mildare stämmor än dessas, lemnade sina