Aftonbladet – 1 juli 1865, sida 3

ilker. Att vänlningspunkten var utgifvan tidet af Goethe och Schillers brefvexling -Isynes af följanle yttrande i ett bref från ilA. W. Schlegel till Tieck den 15 Januar 1830: ?Brefvexlinfen har jag först nu läst. Du kan tänka dig hvilket intryck dex gjor på mig. ER jag tat, ofta kän mycket medlidinde me ptvå, isynnerhet med den sjuka ufv iller. Ättharn gjort d blott Tredrik, uta en mig till föremål för ett.så oförson!lihat, var dock för mig i viss sån en nyh Det är mig ganska välkomil:t, ty nu är han i mins ögon fågelfri, nydan hittills hänsyn till vå fordna förbindese städse pålagt mig et visst tvång. Me Goethe hade jag den tiden ingen anledling att vara missnöjd, han .I betedde sig fullklmligt lojalt mot mig, var lockså allt för klik, för att, likt Schiller, kunna intala sig sjelf, att vi unge män alls icke funnes till och aldrig skulle någonting j betyda i verlden. På Goethe är jag egentligen blott derför: ond, att han genom offentliggörande afsådana erbarmligheter så lilla prostituerat sg och sin vän. Ettaf de lustigaste partierna är det som handlar om I konstbabiamen och ie båda stora männens I beundran fför honon. Det arma malätna djuret föres nu hitill marknaden, för att begapas, ssedan det lifvit uppenbart, att han hvarken kian teckna eller måla, hvarken tala eller skrifwa, hvarke tänka eller föreställa sig. Jag Ihar omkrig 20 bref af Schiller och 30 af Goethe. Ivad menar du, skall Ijag af demna anlednig låta trycka dem och dertill fogga en kort krättelse om mitt personliga förrhållande til båda? Vore det icke måhända iäfven lämplt att åter aftrycka de uppsatser af Fredrik, om tändt det stora hatet? Bland andra konmer jag ihåg, att hans anmälan af xeniena var ett mästerstycke af qvickhet.? Denna strid emot de längesedan hädangångne Schiller och skadekonungen i Weimar, förekoms dock afden högsinte, lugnt bedömande Tieck, som lätt insåg att hans vänner dervid hade endist att förlora, intet att vinna. En liten egen grupp bilda brefdufvorna från fruntimmer, hvarilland meddelanden från den berömde filosoen Moses Mendelsohns dottter (gift med Fedrik v. Schlegel), Bettina v. Arnim (föreilden till Goethes Mignon), fruarne Schopehauer, v. Varnhagen, Carolina v. Pieher, de berömda konstnärinnorna Carolina Ungher, Julie Rettich, Charlotte v. Hega m. fl. Bland svenska skalder snas blott tvenne hafva stått i brefvexling red Tieck: Atterbom och v. Beskow. Af len förstoämnde förekomma tre korta skifvelser, genom hvilka der sveneke diktare, som benämner den tyske ?Verehrter Meistr?, införer till hans bekentskap resande ladsmän (Böttiger, Svedbom och Josephsa). Atterbom beklagar då saknaden af pesonlig bekantskap med Tieck, hvarom ha yttrar: Hur lycklig skul!e ej jag.som sedan min tidigaste ungdom nästan daglzen lefver och dväljes i edra skrifter, vara,om till detta andliga föreningsband äfven comme ett personligt sammanträffande. Mm då detta är mig nekadt, och jag endast ned min tacksamhetskänsla, min längtan min kärlek, min vurdnad kan omfamna e, så måste jag nöja mig med, att då och d. en resande vän såsom mitt ombud utförgare uttalar hvad dessa fattiga rader endas torftigt och blygt antyda.? Sednare träffades de i Berlit Från Beskow förekomma flea bret, under en följd af år. Af den fetroliga benämningen ?Du? ser man det ära förhllande, som herrskat emellan debegge författarne. Utom fortsatta litteräa och enskilda meddelanden, utgöra Besows bref ofta ett slags inträdeskort för senska litteratörer och konstnäre:, som önkat göra Tiecks bekantskap, och bland lvilka vi återfinna flera berömda namn, såsm Rydvist, Böttiger, Hagberg, Hazeliu, Nils rfwedson, Qvarnström m. fl. Ilitterärhistoriskt afseende kan man ej wdgå att. göra en anmärkning vid redaktionen tf denna . del af brefsamlingen. Utgifvaren inleder : Beskows bref med följande ord: ?De befintliga, här meddelade, irefven från homm måste intaga hvarje födoms-!l fri menuska för den utmärkte minen. !t Det försa, hvari han åter uppfriska den ! länge, i följd af skilda vistelseorte:, afbrutna firbindelsen, förefaller oss son ett vigtigt dikument. Så eldigt, sannt, övertygande 1ar kanske ännu ingen tysk eänt ) tysk fönrjenst, som denne svenske hof-i marskalk. Hvad han på tal om Slak-lf speares engelska kommentatorer yttrar om . tyskarnes oskattbara förmåga att till lelas dess betydelse genomträvga och uppskitta ! andras värde, borde ristas i koppar. Hvil-l ket snile hos denne man, hvilken själ, t hvilket ljerta! Tieck måste djupt ha kämt t f a f t r 1 å a det. Relan efter några månaders förloyp helsa de hvarandra, såsom det andra brefvet visar, med det broderliga du. Tier var i mognare år ej slösande med den be nämningen.? Vid genomläsningen af ifrågavarande första bref uppstå dock åtskilliga betänkligeter, huruvida det kan vara från Beskow, . ex. brefskrifvarens deri omnämnda uppOLAS SEINE ANETTE ASKER Dessutom var Daniel vidskeplig som sin!