o 2 (CA gt återvalt Nils Olsson i Öslöf. Do Lindbäckska förgiftningarne. Inspektoren Ägrens graf öppnad. (Från en korrespondent till Aftonbladet.) Wenersborg den 27 Juni. Det spända intresse, med hvilket hela landetför närvarande. följer utvecklingen af den hemska brottmålshistoria; i hvilken kyrkoherden Lindbäck är hufvudpersonen, låter mig förmoda, at Aftonbladets läsure skola gerna mottaga underrättelser om de mått och steg, som vidtagas i Lindbäcks fordna hemort, för att komma till någon visshet hurävida de gängse ryktena om äldre, af Lindbäck begångna brott äro grundade eller icke. Jag skyndar derföre att meddela, att i går på e. m. den för 25 år sedan aflidne inspektoren Ågrens graf blifvit öppnad och hans stoft upptaget för att unergå medico-legal undersökning. Graföppningen företogs under ledning af provincial läkaren dr Kielberg, biträdd af brunnsläkaren vid Rostocks brunn, dr Svedelius. Den på Skolleruds kyrkogård befintliga rafven var omkring 5 fot djup. Marken estod af nästan strid sand, med något kalkblandad lera vid botten. Troligen i följd af denna jordarts frätande beskaffenhet, voro kistans öfre delar förruttnade och locket nedfallet på den lä sedan förmultnade kroppen, och hade kring höfterna och lårens bakre delar mycket kalklagrat sig. Den jord, som kunde antagas hafva utgjort magen och omgifvit densamma vpptogs och nedlades i glacburkar, äfvensom en del af hufvudskålen med hjernan m. m,, allt för att kemiskt undersökas å Wenersborgs apotek. Kistans botten var i vida mindre grad förmultnad, och smulor deraf lösskafdes oc medtogos i burkarne, hvilka omso ombundas och försågos med tre hvardera. Hrr läkare iakttogo vid likets uppgräfning och stoftets upptagande all möjlig noggrannhet. Ganska många personer, såväl af ståndspersons-klassen som allmogen, hade infunnit sig såsom åskådare. Det är högst bedröfligt att höra huruledes på den ort, der Lindbäck förut vistades, en mängd -menniskor, både gamla och unga, pu börja draga sitt strå till stacken, såsom det heter, för att berätta om Lindbäcks fordna bedrifter och framdraga bevis på buru långt han låtit sig drifvas af snålet och egennytta. Blend de många, mer eller mindre vidunderliga, mer eller mindre sannolika rykten, hvilka under dessa omständigheter kommit i svang, anser jag mig böra omnämna ett, hvilket står i sumband med den tillämnade medico-legala undersökning, om hvilken jag här ol van talat. Den sägen har nemligen kommit ut, att Lindbäck efter gubben Ågrens död skall hafva i kistan utbytt hans lik mot liket efter en aunan gammal, vid samma tid afliden man. Detta gamla, af få trodda och nu nästan bortglömda rykte har fått ny fart, sedan den erättelse blifvit gängse, att då, efter del nu pågående ransakningarnes början, fråga skall 1 Liodbäcks. närvaro uppstått derom; alt äfven Ågrens lik skulle upptagas, Lindbäck hade låtit undfalla sig ett yttrande, att der träffa de ej något giltP. — Få personer tvifla för öfrigt på att Ågren blet afdagatagen, och de transaktioner, i hvilka Lindbäck hade inledt den gamle mannen kort före hans död, göra tyvärr ryktena j.: alltför sannolika. Det berättas härom, att Lindbäck hade af den gamle mannen till-; handlat sig hela hans lösörebo, gilfver och allt möjligt bohag, till ganska betydligt värde, för hvilket allt Lindbäck lemnade i liqvid sin skuldförbindelse, hvilken skulle utgöra en del af den summa, som Ågren hade anslagit till den tillämnade Agrenska slöjdskolan i Wenersborg ; men efler Ågrens död var Lindbäcks till honom utfärdade förbindelse försvunnen. Det har här på orten väckt icke liten förvåning, att Nordmarks häradsrätt så hastigt afdömde det der anhängiga målet, och man har isynnerhet fästat sig vid att sättet huru vid Lystns förgiftning tillgått inalunda kunde anses nöjaktigt utredt, enär Lindbäcks egen uppgift om huru han praktiserat finet i mjölktallrikarne åt Lysen synes allt annat än trovärdig, likasom det icke heller är troligt, att han, som hade den omtankan att låta urtorka tekopp och kalk, i hvilka han bibragt sina offer förgiftadt nattvardsvin, icke skulle ha iakttagit något försigtighetsmått till förekommande deraf, att någon person af hans omgifning råkat få del af den bottensats, som ytvilvelaktigt uppstått i den förgiftade mjölen. Båsom ett bevis på huru långt Lindbäck är i stånd att drifva sitt hyckleri, kan jag berätta följande, som jag hört af trovärdig person. Då Lysen begrots, höll Lindbäck sjelt från predikstolen likpredikan öfver den aflidne. Under ordandet om den innerliga vänskap, som bundit dem vid hvarandra, vände sig slutligen Lindbäck utåt kyrkogården, åt den sida der Lysns grai låg, och bad med salvelsefull ton och hög pa tos, att den bortgångne vännen måtte förlåta honom om han brutit i uppfyllandet af någon vänskapspligt emot honom? Ef ter begrafningskalaset, under hvilket Lindbäck höll sig aflägsnad, blef han åter mot aftonen synlig i sällskapet. Han var då temligen blek och talade med djupt allvar och, som det tycktes, liflig rörelse om den förlust han gjort genom Lysens död, ordande om huru påkostande det var att förlora vänner vid den ålder, i hvilken han, Lindbäck, befann sig, då man icke längre TA ee Km 3 mm mouou — RR VV HH Oz; Än NH mo ömse