Aftonbladet – 30 juni 1865, sida 2

Oh !? Ja, Amalia låter säga mig att hon blif vit underrättad om att polisen inom en tim. ma skall göra en undersökning i henne: bostad. Firmin, som jag skickade till Bar. racas innan jag gick hit, medför detta bud.? Och hvad skola vi göra, Daniel? — Dock hvarföre frågar jag så! Daniel, jag far till Barracas.? Eduardo, nu är det icke tid att begå dårskaper. Jag håller för mycket af min kusin för att låta någon draga olyckan öf. ver hennes hufvud?, sade Daniel med eti allvar, som ej förfelade det åsyfiade intrycket. Men jag är orsaken till den förolämp. ning som träffar sefiora Amalia, och det är jog, som bör beskydda henne?, sade Edu:. ardo torrt. Inga dårskaper, Eduardo?, sade Daniel med det vanliga allvar, hvarmed han alltid behandlade Belgrano, inga därskaper! Om det vore fråga om att försvara henne mot er, två, eller flera fiender, mot män med svärd i hand, så skulle jag med största lugn öfverlemna åt dig nöjet att mäta dig med dem. Men nu är det tyrannen och alla hans anhängare, för hvilka det gäller att skydda henne, och mot dem är din tap perhet alltför ringa. Din närvaro skall tvärtom gifva dem vapen i händerna mot Amalia, och du skall ej lyckas rädda hvarken ditt eget hufvud eller hennes lugn. Du har rätt. eLåt mig handla i ditt ställe. Jag far senast till Barracas och mot styrkan säter jag listen, mot rofdjurets instinkt, menniskans förnuft. Nåväl, gå, gå strax.? Jag måste först hem till mig för att få