Aftonbladet – 30 juni 1865, sida 2

misstager sig ej numera på min rock. Det var Firmin, din trogne, tillgifne...7 Ar Firmin här? ?Ja, och han säger att han will tala vid dig.? Och det sade ni mig icke strax? För tusan bomber och granater !? utbrast Daniel och sprang ut ur kabinettet. Ett sådant brushufvud! Han skall gå under, han skall krossas af ödet. Hör på, Eduardo, du som förefaller mig försigtig och klok, ehuru jag ej haft det nöjet attse dig, sedan du var i skolan, stilla, flitig och allvarlig, hör på, hvarföre beger du dig icke i denna dag till jesuiterna för att studera och ingå i andliga ståndet? BSeiior, jag ber er att ni vill vara så god och lemna mig i fred.? Ah, det är illa! du är således lik din vän? Och hvad vänten I, obetänksamma ynglingar, på den farliga väg, det branta djup, dit I hafven fört oss alla ?? Vi vänta att ni skall vara god lemna oss allena ett ögonblick, sefior don Candido?, sade Daniel som inträdde just då hans gamle lärare begynte sin vältaliga strof. ?Hotar oss någon fara, Daniel?? frågade don Candido. Ingen egentligen. Det angår blott mina och Eduardos affärer.? Men vi tre bilda ju från i dag en enda odelbar kropp?? Det betyder ingenting. Vi kunna dock för ögonblicket dela oss. Var god och lemna oss allena.? Jag går?, sade don Candido, majestätiskt utsträckande handen mot båda ynglingarne, hvarefter han lemnade rummet. Detta blir allvarsamt, Eduardo.? ?Hvad är det? Bud från Amalia.?