Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 3

j palla Nasa IruKLIeT. Resandes Derattelsel öfverensstämma med de få derstädes existe. rande tidningarne derutinnan, att landets ställning är ytterst beklagansvärd. Kommunikationsmedlen mellan dess olika delar äro nästan tillintetgjorda. Befolkningen har försatts tillbeka till den tid, då den hade hvarken jernvägar eller kanaler, ty de som icke äro alldeles förstörda äro dock förfallna och obegagneliga, emedan man under fyra års tid varit ur stånd att anskaffa de nödiga reparationsmaterialierna. Richmond-kanalen i Virginien förstördes under kriget på en lång sträcka af BSheridans strupper, och man gör endast svaga försök att reparera skadan. Af Söderns jernvägar är det endast den stora hufvudlinien, som ännu kan begagnas, men landets krafter voro till den grad uttömda, att äfven denna linie hade måst öfvergifvas, om kriget hade räckt ytterligare sex månader. Från det ögonblick blockaden blef strängt genomförd, måste alla sidooch bibanor tillsläppa sitt material i och för de erforderliga reparationerna på centralbanan. Men äfven denna tillgång var efter en tid medtagen, och nu måste stambanorna i sin ordIning afleverera sitt material för samma ändamål. För närvarande kan en train icke utan fara att krossas röra sig på central. banan med en större hastighet än 5 eng. mil i timmen. Lokomotiver och vagnar äro i lika uselt tillständ som skenorna Söderns jernvägsbolag äro alldeles utan penningar; de innehafva visserligen konfedereradt sedelmynt i massa, men detta är icke värdt papperet, som dertill begagnats. För attkunna återställa sina vägar i brukbart skick måste de fördenskull försöka att !å lån i Newyork eller London, Jernvägarnes tillstånd är en bild af sydstaternas i allmänhet. Man har detta år gjort nästan intet för skörden, hvadan dunsamma kommer att blifva mycket svag. Södra Virginien, siora delar af Nord-Carolina, nästan hela Syd-Carolina, norra delen af Georgia samt strandnejderna längs Mississippi och dess bifloder hafva genom krigets bärjningar förvandlats till lika mänga ödemarker. De rikaste invånarne i dessa trakter hafva knappt något att äta. Mångenstädes måste hela befolkningen litnäras från unionstruppernas lifsmedels-depoter. Det inre af Georgia, Alabama och Mississippi, som mindre hemsökts af kriget, lider deremot brist på arbetskrafter. Hungersnödtn kommer att räcka till nästa är, ty årets gröda blir, såsom nämdt, obetydlig. Till bristen på föda kommer brist på penningar och kläder. Befolkningen har endast kontedererade sedlar att röra sig med. Alla klasser måste kläda sig i det slags grofva väfnad, som förut endast slafvar begagnade. På många punkter hafva negrerna vägrat arbeta, och man har måst använda militär. makt för att förmå dem återvända till lands-: bygden. Deras föreställning om frihet är: den ett de ekola ba sitt bröd gratis och få steka sig i solbaddet. Alla de svarta äro luppfyllda af idn, att de nu äro emanciperade, och denna känsla gör dem motspänstiga. i De hvite äro öfverallt belåtna med krigets slut och önska sig åter under civilmyndigheternas beskydd, skulle än detta kosta dem deras glafvar. Dessa känslor bafva uttalat sig på talrika meetings. För närvarande äro menniskolit och egendom föga tryggade. En stor del af Södern letver mdt i anarkiens fasor. Tusentals sydsoldater, som hemkommit från kriget, genomströfva landet som marodörer. De undvika städerna, der unionel garnison finnes, men plundra landsbygden. De stackars landtbrukarne äro prisgifna ät dessa röfvareband. Unionella kavalleritrupper, som genomiåga landsbygden i olika riktningar, utgöra invånarnes enda beskydd.? SYD-AMERIKA. Den i Rio Janeiro utkommande The AngloBrasilian Times innehåller följande ledande artikel om kriget med Paraguay: ?Quem Deus vult perdere prius dementat — och Lopes har slutligen kastat af den mask, hvilken han på sednare tiden så obeqvämt burit, samt börjat beträda en annan väg, i sin länge påtänkta eröfringsoch anfallsplan mot sina grannar i Brasilien, Argeninska konfederationen och Banda oriental, ;j allenast genom att taga paketångbåten Salto i sin egen hufvudstad Asuncions hamn, vilket man högligen fruktade, då den sed-7 vaste europeiska posten afgick, uten äfven , senom att, utan förklari:g eller ringaste tilli ännagifvande af sin afsigt, börja krig mot Argentinska konfederationen, på det sättet ti: han beordrat fem fartyg i sin flotta att å ned till Parana, förrädiskt taga och borta två argentinska krigsängfartyg, som tan aning om någon fara lågo oskyddade Corrientes hamn, öppna eld ej allenast not det ena ångfartyget, som gjorde mottånd, utan äfven moi den hjelplösa staden, amt fullborda detta dåd genom att infalla staten Corrientes, P Det är utom allt tvifvel, att Lopes har lifvit förmådd till detta opåkallade anfall enom den honom beherrskande tanken att rundlägga ett kejsarrike, hvilket skulle mfatia hela det vidsträckta och bördiga mråde, som vattnas af Paraguay, Parana, Jrugnay och deras bifloder, en yta ef 20,000 qvadratmil slätter; ett land, hvars tolta floder äro för ångfartyg tillgängliga i ästan hela deras längd; hvars prairier af aturen nästan äro nivellerade för jernbaor och bilda den bästa betesmark, som an finnas på jordlotet. Hvad följden må bli tör detta lands öden, all Lopes dröm blir förverkligad, är svårt it säga, men lyckligtvis kan intet afseende ä vår beundran öfver denna plans storhet ch omfång länge afvända sinnet från tanen på det lättsinniga barbari och den skamliga missaktning för folkrätten, eom opes ådagalagt under det opåkallade inllet i Matto Grasso och det lika opåkalde tagandet af de argentinska ångfartygen imt öfverrumplingen af staten Corrientes. Det är nu blott alltför tydligt, att Lopes en värdig efterträdare af de fordna diktorerna, doktor Francia och Lopes far, arlos, samt att Guaranis president tror g stå längt öfver allt afseende å heder ih Ivdned mat da nloter cam frikröttan