Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 3

Missionen och cVäktaren:, Det torde intressera våra läsare att erfaa, hur Väktaren upptagit våra artiklar om nissionsverket. Langhans förmenas ha?pål. ednare år från ett yttre vänskapligt förvållande till missionens vänner, råkat i förvittring mot desamma: och sedan en plan ör honom slagit fel att utgifva en tidskrift s. k. fri teologi, har han i stället under ågon tid samlat alla möjliga materialier. förhållandet är, att Langhans, som är en gerna edd medarbetare i schweiziska kyrkliga tid krilter, genom personliga erfarenheter föraneddes till ett noggrant genomgående af misjonshistorien samt attgöra sig sjelf och den församling, ban som prest förestår, reda för, om man borde bli Hebichs anhängare eller cke då denne snart sagdt satte saligheten häri, Väktaren erkänner, att vislighet i detta ords vanliga bemärkelse saknades hos Hebich?, och att han hade ett ?ovanligt och något stötande sätt att framgå?. Liksom Väktaren förut påstått, att Kenans bok blott obetydligt lästes i Tyskland, hvilket vi togo oss friheten bestrida med specifika uppgifter, som vittnade om helt annat, föreger Väktaren nu, att Langhans i Tyskland börjat glömmas?. Derom vittnar icke den för kort tid sedan införda recensionen i Theolozisches Literaturblatt lika litet som en annan i det nyss utkomna femte häftet af Allg. kirchliche Zeitschrift, Väktaren anser eget, att denna Aftonbladets anläg: ning kommmer just i dessa dagar, då missionen bland oss liksom börjar träda i ett nytt stadium, utveckla en hittills okänd styrka och ana nya segrar?. Väktaren bör dock sjelf bäst veta, att vi redan för ett halft år sedan utlofvat denna granskning, helst löftet redan då beledsagades at Väktarens klagoljud. ?Att dessa Aftonbladsartiklar icke skola komma att göra missionens sak någon väsentlig skada, derom äro vi varmt öfvertygade?. Häri är det oss ett nöje att fullkomligt instämma med Väktaren, helst vi tvärtom vågat påräkna, att missionens sak skulle kunna hemta något litet gagn af af denna anläggning?. Att 7de tel der (i Afiombladet) äro påpekade, äro karikatyrer och i de flesta fall osannt framställda är ett påstående, som vi tro att Väktaren, för sin egen heders och samvetes skull i första rummet, bör närmare förklara och med något slags bevis styrka. Vi ha byggt våra artiklar på uppgifna fakta, som äro så enkla och tydliga, att det ej kan vara med synnerligt besvär förenadt att påpeka hvilka och hur många äro osannt framställda?, då resten naturligtvis måste vara sanningsenlig. Att en så samvetsgrann och föredömlig tidning som Väktaren ej på måfå utkastar en sådan skandalbeskylning, utan är beredd att meddela den naturligtvis redan före en så grof anklagelses utslungande noggrannt grorda utredning, må väl ej betviflas. Det vore att alltför mycket misskänna ett i vår syndiga tid så klart skinande ljus, om hvilket, i samma nummer som dessa belack Iser mot andra förekomma, berättas från Fosterlandsstiftelsens årsmöte följande hyllning: ?Man borde icke genom prenumeration uppmuntra de tidningar, som arbetade i otrons intresse, utan hellre understödja t. ex. Väktaren, Skånska Budbäraren. Man borde särskildt, då Väktarens redaktör blifvit bortkallad, icke glömma att uttala sin tacksamhet för det goda Gud under-så många år genom honom gilvit ä vårt folk och icke glömma att bedja om en efterföljare, som kunde fortsätta hans verk. eller snarare understödja med förbön och deltagande den nuvarande redaktionen?. För öfrigt bemställa vi till Väktaren, om det ej skulle befinnas skäligt att aflägsne den inbillningen, som skulle ingen annar tidning ån Väktaren ega kännedom om kyrkliga frågor och förmåga att bedöms sådana. Hvad särskildt indiska missioner beträffar, kunna vi nu hänvisa till en upp sats i det nyss utkomna -häftet af Revu des deux mondes för den 1 Juni, der flere laf våra uppgifter ytterligare bekräftas.