Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 2

j lige döddoktor? icke ens hade :eda på omaren sökt inhemta kännedom om hans onomiska ställning för att utröna i hvad ån densamma kinde innebära frestelser Il ett mord af egennytta. (I förbigående å här anmärkas, att Lindbäck allmänt anetts för en ganska behållen man, men att än ni sjelf lärer uppgifvit att det lilla kaital han medfört till Silbodal blifvit an-bi ändt till förbättringar på dess prestgård ch att han nu i sjelfva verket har större kulder än tillgångar.) — Men förekom uner rahsakningen icke ettörd rörande bLindäcks lefnadsomständigheter. Han hade låit i sin bekännelseskrift inflyta några torra iografiska notiser, tydligt nog i afsigt att ndvika att blifva inför rätia förhörd rörane sina lefnadsomständigheter, och härmed äto sig äfven äklagare och domare nöja. )enna uraktlåtenhet att iakttaga en alldees otvetydig föreskrift rörande rättegången brottmål synes ensamt för sig innefatta käl till målets återförvisning till förnyad vandläggning. Hvad beträffar utredningen af motiverna ill de föröfvade brotten, har läsaren varit ö tillfälle att se hvad som i afseende derå!e illgjordes. Den anklagade behagar konstruera en formlig mordteori, ett slags na-lä ionalekonomiskt-medicinskt system, i hvil-t set mordet ingår såsom radikalkur motl pauperism och obotliga sjukdomar. Dennala vidunderliga framställning ger honom ske-eg net af en svärmare, en förryckt, och är temI ligen tydligt beräknad på att blifva en anledning till benådning. Men han låter icke t desto mindre undfalla sig ett erkännande, att egennytta ingått bland bevekelsegrun-t derna till ett af de föröfvade brotten. Be-1 dan han haft tillfälle fundera på saken, återtager han likväl inför domst len detta sist-1 nämnda erkännande och förklarar all brot-1 ten ha varit föranledda endast af medlidanc de. Domaren tager för kontant en sädann förklaring, utan att genom en enda fräga,! ett enda ord framhålla huru orimligt detta ! påstående var, i betraktande af de allmänt kända transaktionerna mellan mördaren och: den mördade, och i betraktande af det redan gjorda erkännandet. Den anklagades ord togos till protokoll, och dermed punkt. : Några bemödanden att utröna huruvida : Lindbäck var saker till flera brott, än dem : ban redan funnit för godt att bekänna, förspordes icke heller. Den tilltalades enstafviga nekande hölls äfven härvid tillgodo utan vidare omständigheter, och detta oaktadt han under ransakningen lät undfalla sig yttranden, hvilka gåfva stark anledning antaga, att den förfärliga metoden att göra slut på obotligas lidanden blifvit tillämpad i så stor skala, att denne verkantalet af sina offer. Eller låg icke detta ganska påtagligt uti förklaringen, att han ?ej kunde erinra sig? om han gilvit äfven Per Olsson gift i nattvarden; samt uti det förut gjorda vilkorliga erkännandet, att han kanske hade gifvit honom?. Trots detta märkliga medgifvande, förspordes icke något bemödande att dervid binda den tilltalade och förmå honom att blotta de mörka hemligheter, till hvilka han hade sa oförvarandes lyftat en flik af förlåten. Då han fått några ögonblick på sig att begrunda saken och finn för godt att äter taga sitt halfva erkännande, fick det dervid bero, och intet vidare försök gjordes att begagna den uppslagsända tll nya upptäckter, som den anklagade sjelf hade gifvit. Ransakningen om de så ytterst häftiga ,räkmedlen?, som Lindbäck kringsändt, var lika ofullständig och otillfredsställande. Af hvad om kom i dagen har man svärt att i afseende å dessa fall bilda sig en mening, huruvida förgiftningsförsök äfven här varit å bane. Men det kan väl anses ha legat inom omfånget för den pågående ransakningen att få utrönt hvad slags kräkmedel här kunde ha förefunnits, och ihvad mån det, som i sådant fall kunnat föregifvas, stått tillsammans med vittnens utsago lom det i medikamentet befintliga grums? och med de symptomer som medlet hos patienterna framkallade. Då provinciailäkaren var tillstädes och hade kunnat meddela erforderliga upptysningar, synes det licke ha varit svårt att bringa ljus i denna Isak. I afseende å det sätt, hvarpå gift åtkommits, ifrågakom ingen närmare utredning lo: rimligheten af den historia derom, som Lindbäck funnit för godt att meddela i sin bekännelse, och ingen enda fråga gjordes den tilltalade med anledning af det bevisli gen ådagalagda förhållandet, att han vid särskilda tillfällen försökt att förskaffa sig gifter. Denna del af ransakningen hade dock, synes det, varit af så mycket större vigt, som derigenom kunnat vinnas någon ledning för efterforskiingar derom, hurulvida Lindbäck alltid dolt inom eget bröst .Isina mörka dåd, eller om icke tilläfventyrs någon medbrottslighet kunde förefinnas, vare sig såsom medvetenhet. eller medverIkan. D Isom icke mmst förvånade dem, som perIsonligen öfvervoro ransakningen, att icke len tanke syntes blifva riktad åt detta håll, Det var en bland de omständigheter, hvartill så mycket större anledning förefanns, såvida man ville antaga såsom sanning hvad Lindbäck uppgifvit om sina mo: tiver, enligt hvilka han skulle sjelf ha betraktai de föröfvade morden såsom en myc.Iket oskyldig sak, rent af såsom goda verk och gerningar, om hvilka det väl kunde låta fänka sig, att han gifvit någon annan aning. Sävidt af företeelserna inför domstolen kunde slutas, härrörde emellertid alla de underlåtenheter, som vi trott oss ha anled ning att med afseende å densamma anmärka, ingalunda af bristande god vilja att få sanningen i dagen, utan helt enkelt af saknad snabbhet i uppfattning, erforderlig öf