Aftonbladet – 26 juni 1865, sida 3

särdeles liflig diskussion utspann sig. Om läraren. enligt föreskriften i K. M:ts bref af den 22 April 1864. skulle sjelf omedelbart kunna undervisa barnen, ansåg kyrkoberden nödvändigt att abeoch stafningsklasserna skildes från den egentliga folkskolan och förlades till småskolor. att ett maximum af lärjungarnes antal, som på en gång kunde af läraren undervisas. bestämdes. samt att hvarje skola indelades i bestämda klasser, som kyrkoherden ansåg böra vara tre, och hemställdes huru gränserna dem emellan borde bestämmas, och hvilket kunskapsmått af hvardera skulle fordras. Kontraktsprosten Westin delade denna åsigt, ansåg kl ara 3. hvaraf den öfre skulle undervisas 2 dagar i veckan och de båda lägre, som skulle undervisas tillsammans. 4 dagar. Högsta antalet lärjungar borde bestämmas till 50. Gränserna klasserna emellan skulle bestämmas al skolläraren och skolrädet, i ötversta klassen dock endast sådana barn, som inhemtat minimikunskapen. Småskolan helt och hållet skiljas från tolkskolan. i hvilken sednare endast skulle intagas sådana barn, som någorlunda kunde läsa innantill. Stora svårigheter möta. NN nerhet saknas nödiga tiligångar för att ordna undervisningen och anskafta tillräckligt antal lärare, hvartöre de nuvarande lärarne maste till undervisnimg mottaga vida större antal barn, än de kunde sköta. Kyrkoherden Bergman insåg svårigheterna och hade framställt saken såsom ett önskningsmål. men som han dock hoppades ej vara så aflägset. att j någon af de närvarande kunde få bevitt dess upptyllande. Inom församlingarne upprät tades småskolor merendels på aftstand från den egentliga skolan. hvarföre de. som bodde den sednare närmare än småskolan, sände sina barn till tolkskolan, som hade svårt att neka deras inträde, såvidt man ej skulle göra föräldrarne mi nöjda. toljde emellertid. att skolan fortfarande besvärades af abedarier och smaskolorna ej uppfyllde sitt ändamål. En småskola borde deriöre inrymmas under sjeltva folkskolans tak eiler i dess närhet, dit de kringboende kunde ända sina barn, så att skolläraren ej genom deis undervisning behötde ryckas från sit egentliga arbete. Klasserna 3, en för nybegynnare, en för sädana som läsa minimum och en tör dem, som kvmmut ofver minimum. Klasserna ej på en gang närvarande, utom i städerna. der arnen gå mera sysslolösa och illa använda tiden. Detaljerna angående läsordnin. en torde ötverieumas åt beprötvade lärare och skolinspektörer att uppställa. Kyrkoherden bessblad ansåg klasserna åtminstone pa landet böra vara 2 i anseende till bri stande lärarekrafter. En lärare kunde ej sköta mer än 2 klasser på en gång, den ena genov. omedeibar undervisning, den andra genom tysta ömingar. Man finge ej flyga för högt. utan gå småningom. Skolläraren bade ej någon betordran att hoppas, han finge arbeta så länge han letver, och det bör derföre tillses, att hans krafter stå bi. Nya barn böra ej mottagas annat än vid hvarje läseårs början. Protessoren Hultkrantz. Åsigter hade af många pedagoger blifvit framställda om folkskolans tördelning i många klasser. 4. 5 å 6, hvilket äfven i utlandet praktiserats. Talaren beskret dervid en i ut:andet begagnad metod att genom en geometrisk anordving sätta alla dessa klassers ötningar i sådant törhällande till hvarandra, att en lärare kunde sköta dem alla, det vore ungefär som ett schackspel med sina rutor, genom hvilka läraren passerade. Denna metod påstods i utlandet hatva gjort underverk. somliga tala derom med förtjusning, under det andra skaka på hutvudet. Tvenne svenska skolmän hade i Schweitz öfvervarit undervisningen i en skola, der denna metod begagnades, och hade de dervid ötverenskommit, att den ena skulle med sin uppmärksamhet följa läraren från ruta till ruta, under det den andra observerade barnen i de rutor, der läraren j var tillstädes. Resultatet blef, ätt bada männen blefvo tveksamma om nyttan och ansågo att metoden, för att kunna gagna, oundgängligen förutsatte den största skickhghbet hos läraren. Denna metod hade möftvats al en skollärare i Linkopimg, och denne hade på grund al sin vunna ertarenhet förklarat metoden vara tll den grad ansträngande, att man ej länge dermed kunde sta ut. I toljd ar allt detta tvekade talaren om denna metods lämplighet och ansag bättre att reducera klasserna till 3 och tränskilja småskolan. De klasser läraren ej direkt arbetade med borde sysselsättas med tysta ofningar. Man bör ej strängt vidhalla föreskruten om att barn ej skall ta intagas under terminens lopp; bättre att barn med godt förstand finge imtagas under terminens lopp och tilihörde det lexlag, som överensstämde med deras kunskaper, da det ej sa mycket betydde, att de e) varn med om de stycken. som de förut magna barnen redan hunnit genomga; -deta vore bättre än att mota barnen från skolan. Då man hade att välja mellan två onda tivg. borde man välja det minsta. På hustörhören. då barnens bristande insigter röjde sig, kunde man anmana foräldrarne att halla dem till mera regelmessig skolgang. Giliade att barn ej borde intagas förr än de genomgat! småskolekursen, men då smäskolor j annu iunnes allestädes eiler i tillräckligt antal, så finge man ej så strängt halla härpa. Nagot statva burde barnen kunna, annars iör tidsödande tör läraren, savidt ej monitörer kunde anltas. Momtörsystemet hade, då undervisningen stod som starkast ropet, blivit till diverdrift användt, nu kun de enhvar inse deua misstag, men der läraren ej hunne att sköta alla barnen, kunde ett moniörsystem, inskränkt ull det allra nödvändigaste, gora god nytta. Talaren utvecklade omstandligt sma åsigter om läsordn.ngen och gränserna mellan klasserna, hvika åsigter giutades at mötet och aterfinnas i nedanstaende resolution. Mötet beslöt, sedan ännu flera talare yttrat sig, att såsom sin åsigt uttrycka: Arbetet med abeoch stafningsklassen borde förläggas utom tolkskosan till småskolor, inrä tade antingen under samma tak som tolkskolan eller på andra tjenliga ställen, men skulle äfven hemundervisningen på allt sätt uppmuntras. Indelningen i 3 klasser godkändes och antogs såsom gränsskilnad mellan dem följande: i1:sta klassen undervisades i biblisk historia jemte katekes med öppen bok och utanläsning at lilla katekesen. skritning samt hufvudräkning och addition på tatla. Dock borde säsom hutvudämnen härvid betraktas de som angä kristendomen, och bristande kunskaper i de andra ej vara hinder för uppflyttning i nästa klass; i 2:dra klassen repetiuon at biblisk historia och utanläsning af hela katekesen, dock ej alla stycken i den stora utan hutvudsakligen den lilla väl inpräglas. Sknrilning at nagorlunda god stil, quatuor species 1 enkla tal samt nagot geografi; 1 3:ije klassen närmare lörklaring at katekesen samt 1or ölrigt de ämnen, som höra utötver minimum. Skolan indelas så att 50 å 60 barn äro det mesta, en lärare på en gang har närvarande och undervisar, dock bör dervid fästas afseende på jemnheten eller ojemnheten barnen emellan. Förmiddagens diskussion afslutades kl. 2 och sammanträdde mötet ater kl. 4 e. m. — — Trupptransport på jernvägarne. Följande beriktigande i en ätven oss meddetud nois har blifvit insändt till Göteborgs handelstidsving: Med anledmng af en i åtskilliga tidningar reproducerad uppgut från Eksjö, att flera saväl husarer som hästar skulle hatva blitvit skadade vid Kgl. Smålands husarregementes transport