Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 3

den närvarande a qvinnorna, hög var alldeles påt: 2 c bäck med sin mindre vanlig de sätt, hv: mängdens liflig han talade had sig om från dom. bordet emot När han slöt vände han sig not landshöfdingen och domaren t gjorde en lätt bug. ning och skred I löngsamma, högtidligg steg ut ur rummei genom den sammanpac kade mängden, on vördnadsfullt öppnade väg för honom. Med samma långsamma steg och framåtböjdt hufvud, liksom vid ett be stigande af predikstolen, vandrade han vä gen framåt, följd på flera stegs afstånd ai fjerdingsmännen, till den stuga, der mar låtit honom taga in. Ett par timmar sednare anträdde han återfärden till häktet i Carlstad en två spänd sufflettvagn. Vid afresan samlades flere af allmogen, som ännu befunno sig qvar på stället, kring vagnen, och skakade hjertligt hand med honom till afsked. Blott den, som ransakar hjertan och njurar?, vet med visshet huruvida i Lindbäcks beteende vid tingets afslutande var ett naturligt uttryck af de känslor, han i det hemska ögonblicket erfor, eller om icke deri ingick en icke ringa portion hyckleri. Man frestas starkt att antaga det sednare, då man tager i betraktande den ringa grad af uppriktighet, som hans hittills gjorda bekännelse alldeles påtagligen ådagalägger, och hvilket, sammanlagdt med det system att framställa sig såsom offer för ett slags svärmeri, för en missriktad menniskokärlek, som man spärar i den position han intagit, sedan han öfvertygat sig om, att alltför mycket hade kommit i dagen, för att ett enständigt nekande kunde till något gagna, ger anledning antaga att någon verklig inger ännu icke hos honom vaknat. Belagligen var det sätt, på hvilket rättegånsen fördes, icke egnadt att gifva nyckeln ill denne mans inre väsen och att leda till n fullt klar föreställning om hans motiver. lid och utrymme neka oss att för dagen våpeka det mest anmärkningsvärda af hvad om i detta afseende uraktläts, men vi torde id tillfälle till detta ämne återkomma. synnerligast bland ningar, och det syrkoherden Lindenom det om en förmåga vittnan. des, vann för sig Under det sd