Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 2

wvarefter han marscherade ut med hela sin rupp, åtföljd af Daniel. Amalia stod ännvu qvar, der Daniel lemna: senne för att följa Cuitifio, då han återom, skrattande hjertligt och barnsligt; har mfamnade sin kusin med broderlig ömhet ch sade: ?Förlåt mig, Amalia, men jag kan ej låts li att skratta åt mina politiska kätterier. om jag dock vid hvarje steg måste begå ag spelar nemligen den allra besynnerliga te roll i den allmänra stora komedien som aippföres här. Stackars menniskor! De hafva olott djurets råa kraft; jag har menniskans klokhet och är dem följaktligen öfverläg. en. Nn äro vi fria för denna gång, min Amalia, och till på köpet äro våra fiender ense. Cuitifio skall icke aflägga rappori ör dofia Maria Josefa och hon skall bli nycket ond deröfver.? Men hvar är Eduardo ?7 4 fullkomlig säkerhet.? Men om de undersöka hans hus ?? Det må de gerna göra — de skola nog också göra det.? ?Har han nåcsra papper ?? Icke ett enda farligt.? Men du och jag — huru går det med vas 4 Illa,? Ila ?? Ja, efter denna afton är jag rädd ati let kommer att gå oss mycket illa. Men wvad kunna vi göra? Vi måste afbida hän. lelserna och i dem söka medlen till rädd. ning.? Men ... när får jag återse Eduardo ?? Om några dagar.? ?Om några dagar! Daniel, vi hade ju öf. verenskommit att träffas i morgon !? ?Men ni hade väl icke öfverenskommit om Onitifos besök här i afton eller huru? Det gör ingenting till saken, Om Eduirdo ej kan komma hit, så kan jog komms ill honom. Du måste vänta, Amalia. Jag hvarken ofvar eller nekar dig något. Allt beror på