Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 2

erkehertigliga tjensten, utt han fungerat såsom prinsens kammartjenare. En f. d. kammartjenare — president i statsrådet, det var då för mycket för mexikanerna. Scherzenlechner måste väl nedlägga sitt embete och lemna landet, men mexikanerna sågo häri ingen tillfyllestgörande upprättelse. Sedermera har kejsaren genom sina bekanta dekreter, som reglera kyrkofrågan, gjort det klerikala partiet till sin fiende, och det är ett faktum, att guerillan från detta ögonblick tagit en oerhörd fart. Man hade trott, att kejsaren nu skulle stöda sig på det liberala partiet, men i stället har han aflägsnat från sig också detta. Statutet har väckt en verklig storm af harm, och äfven det liberala partiet har uppsagt vänskapen med kejsaren. Häröfver kan man sannerligen icke förvåna sig, ty presslagen t. ex. är ju ett riktigt missfoster, i jemföre med hvilket sjeltva den österrikiska presslagen måste kallas ganska liberal, och detta vill minsann säga rått mycket.?