Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 2

— M-—— —-—ER kantskaper, skyndar jag att erbjuda er min tjenst, viss på, att om den antages, sedan kunna befria er från alla faror. Emellertid måste ni för detta ändamål hysa förtroende till mig och jag berer derföre vara nådig och bestämma vid hvilken tid i morgon ni tillåter mig uppvakta er, för att rådgöra om de mått och steg som skola tagas. Jag behöfver ieke försäkra er att såväl ert bref, som mitt besök och dem jag framdeles kommer att göra, skola förbliva en djup hemwlighet... sNog! nog! utbrast Amalia och gjorde en rörelse för att rycka brefvet ur Daniels hand. Nej, nej, vänta litet; här är mera, Sedan länge hafva vigtiga skäl, som er skarpsinnighet kanske redan upptäckt, kommit mig att söka det tillfälle sora i dag erbjudes mig, för att med största vördnad och ödmjukhet bedja er antaga de tjenster jag kan göra er, och den vänskap, hvarmed jag förblifver er hängifne N Nicolas Maritio. Nu är det slut, sade Daniel med en skälmaktig blick -på sin kusin. , Det ur mer än nog för att visa huru oförsämd denne man är!4 utbrast Amalia. Det kan nog vara. Men som hvarje bref fordrar ett svar, vore det godt att veta hvad man skall säga till denne man. 4 SIHvad man skall säga honom? Låt se, gif hit brefvet.s Nej. Oh, gif mig det.s Hvarföre?? Jag vill rifva sönder det och skicka honom bitarne till svar. Bah I 40 min Gud! Hvilken förolämpning! Att begära bref och möten af mig! sade Amalia och satte sina vackra händer för ögonen Daniel steg upp och gick in i kabinettet efter några ögonblick återkom han, satte bredvid Amalia och sade: Detta är allt hvad vi kunna göra; ) på hvad jag skrifvit: td kl Db.