Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 2

AA RE BE er SN HRTCIGEEe JHCH JUSE Här got sådant hotar nu attinträffa. Derom en annan dag ett par ord. Prankrike och det mexikanska kejsardömet. Napoleo, tt som med så stor klokhet, lycka och fi-ng j. rat på fransmännens net; genbet ar dock missräkvat sig i pe lationer — den mexikanska, r eat. ktidning. Han har hittills :ej isvlanta hos den nation han bebe at t verkligen är Frankrikes mission tt en österrikisk erkehertig grundlägga och töda en kejsartron vid Coxdillerna. M-.itören må alla dagar predik., ett mer sn ätta största tillförsigt till av. -oöcka kejsardömets fasthet, han må berättas om lyckliga strider, i rosepröda färger skildra. Srhållandena vid den hexikanska vken,, a presidenten Andjew Johnson såsom Napoleons gode vän — frankrike kan ändock icke slå ifrån Ag sik tvifvel och misstroende. Och detta Mistroende stegras endast genom den kejserliga censurens och pressens oroliga omsorg att förhålla fransmännen alla dåliga underrättelser?. Just derigenom att de utländska tidningar, som meddela någonting obehagligt, utan nåd och utan åtskilnad konfiskeras, derigenom att regeringen döljer hvarje liden förlust och förnekar all tanke på nödvändigheten af nya truppsändningar — just derigenom växer det allmänna missnöjet öfver det farliga företaget. en mer än allt annat har den lika vältaliga som sanningsenliga framställning om den mexikanska expeditionen, som Jules Favre gifvit i lagstiftande kåren, gjort ett djupt intryck. Denne frimodige oppositionsman berättade ännu en gång den franska interventionens i Mexiko historia — huru man började under förevändning att indrifva en fordran å 12 millioner francs, huru man nu redan har utgifvit 400 millioner, huru man har framför sig oöfverskådliga och oberäkneliga utgifter i framtiden. Han pörinde om Frankrikes stolta löften, enlig: vilka den mexikanska unionen skulle ha full frihet att bestämma öfver sin framtid, enligt hvilka man skulle lemna mexikanerne alla friheter och draga de franska trupperna tillbaka, samt jemförde härmed ställningen. sådan den nu är. Han berättade på hvac sätt de franska trupperna begagnades vid le suffrage universel och huru de nu begagnas till det främmande kejsarrikets paci ficering; huru de äro utsatta för förfärliga lidanden, huru man missbrukar dem för att upprätthålla ett undantagstillständ, i hvilket den allmänna meningen krigsrättsligt undertryckes, missbrukar dem, för att på barbariskt sätt ödelägga städer, plundra, härja och bränna. Han belyste omöjligheten att med de nu använda medlen uppnå det afsedda ändamålet och bevisade, att om Frankrike verkligen vill fullborda det påbörjade verket, måste ansträngningarne och uppoffringarne fördubblas och tredubblas. Andtliven afslöjade han den svindel i finansoperationerna, förmedelst hvilken penningar skola anskaffas på samma gång åt Mexiko och Frankrike — finansoperationer utan exempel — finansoperationer, genom hvilka Mexiko erhäller 153 millioner och måste återbetala 417 millioner. Detta tal har, såsom sagdt, gjort stort intryck på lagstiftande kären och den allmänna meningen, men mest öfverraskande är dock det intryck det gjort på regeringen sjelf. Hennes representanter befunno si yttersta förlägenhet, de kunde icke angifvu några data för att vederlägga oppositions mannen, utan uttalade blott i allmänhet sitt förtroende till den mexikanska tronens fasthet och nordamerikanernes fredsamhet. Om Napoleons afsigter iakttogo de tystnad och förmanade oppositionen att likaledes tige och icke vidure bringa den mexikanska fråsan på tal. Visar det sig redan af denna den franske egeringens hällning, att hon hyser stort bekymmer för Mexiko, så vittna de betyd liga förberedelser, hon vidtager att kaste nya stridskrafter in i Mexiko, sannerligen icke om att hon i sjelfva verket hyser det förtroende till Maximilians trons fasthet. som hon skryter med. Huru ringa orsak till ett sådant förtroende också förelinnes. visar ett bref från Wien, som Kölnische Zeitung för någta dagar sedan meddelade. detta bref yttras: De med senaste mexikanska post hit till Wien ingångna underrättelserna låta mycket tillfredsställande, och ehuru de officijsa tidningarne bemöda sig att beteckna le oroande ryktena såsom helt och hållet sfverdrifna, så bedr:ger man sig inom de ugörande kretsarne icke mera derutinnan, itt ingenting annat återstår för kejsar Maxmilian än att återvända hem, så tramt icke kejsar Napoleon besluter sig för att skicka la nycket betydande förstärkningar till Mexiko. Je för närvarande i Mexiko stående europeika stridskrafterna äro alldeles otillräckliga, nen härtill kommer dessutom, att äfven de inansiella hjelpkällorna äro fullkomligt ut ömda, så att kejsarriket äfven i detta hänseende endast är hänvisadt till marskalk 3azaines kassor, ett förhållande af beronde, som säkerligen icke är egnadt att jöja den kejserliga regeringens anseende. ;å har det exempelvis hittills aldrig varit pjligt att göra den österrikiska kårens åda kavalleriregementen beridna, emedan et fattas penningar att köpa hästar för. latet mot utländningarne antager allt större imensioner. Af sympatierna för kejsar-a aret, sådana de i början sporadiskt gåfvo ig tillkänna, har redan på länge icke nå-l!, ot spår funnits. För kejsarrinnan Charotte har det t. ex. hittills icke varit nöjligt att komplettera sin hofstat. Hon ar väl försökt utnämna hofdamer, nen alla damer af inhemska familjer ndanbådo sig denna ära. Man tillräknar ejsarinnan såsom ett brott, att hon från sta början så uppenbart fymnat en ut-Ja dska, grevinnan Kodolich, som å sin ida behandlade mexikanskorna af de för-5 ämaste familjer mycket en bagatelle. en omkring kejsaren blir det med hvarje ag ödsligare. Scherzenlechners utnäming till president i statsrådet var ett fel, om ej mera kunde godtgöras. Det hade emligen ganska snart bhivit bekant, attlde cherzenlechner hade börjat sin bana i den li ä —— LLA A