Aftonbladet – 23 juni 1865, sida 2

Redan!? utropade Amalia med glädjestrålande ögon och tryckte sin kusins hand. Ja, nu har Dbefrielsehären ryckt in på provinsen Buenos-Ayres område. Den står på blott trettio mils afstånd fran tyrannen, och aetta synes vara vigtigt nog för att påkalla diktatorns hela uppmärksamhet. Vi skola då blifva fria till sluts!? utro pade Amalia. I Hvem vet, barn, hvem vet! Det beror på omständigheterna.? 0, mn Gud, att tänka att det kanske om några dagar ej skall finnas några faror för Eduardo längre! Icke sannt, Daniel, Lavalle kan vara här om tre dagar ? Nej, nej, icke så snart; men om åtta, om sex dagar kanske, kanske också icke alls, min Amalia !? Icke? O min Gud!4 Ja, Amalia. Om man begagnar sig af tillfället och från någondera sidan infaller i staden, så går Rosas genast ombord på ett engelskt skepp och flyr, ty han vågar ej gå emot fienden med de få stridskraiter han eger. Men om Lavalle uppehåller sig med OPEL i det kringliggande landet, skulle bladet kunna vända sig. Vill du höra några fragmenter af Lavalles dagorder?? Ja, ja!? utropade Amalia lifligt. Daniel framtoz ett papper ur sin plånbok och läste följande: Högqvarteret i San Pedro. Krigshären skall inom några dagar hafva afgjort republikens öde och befriat tjugu provinser, som oroligt betrakta sina tappra soldaters vapen. Öfverbefälhafvaren uppmanar såväl befäl som soldater att ständigt hafva för ögonen det vigtiga och ärorika uppdrag, som före. står dem. I Herrar chefer, officerare och soldater i armåen! Republikens äde skall i dessa dagar afgäras, Thom kart skola vi se oss höljda af lagrar och välsignade af sexhundradetusen argentinare, eller skola vi antingen dö för tyrannens bödelsyxa eller i ett främ