Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 3

det DOTrSerliga KTISEIS HaTjUllRat SUDUG Ae plänas. SS (Insändt.) Ett ord i sinom tidtill komministrarne. En riksdag tillstundar, och komministrarne ha att besinna, om de böra begsgna sig af sin rättighet att välja riksdsgsumbud eller ej. I insändarens tanke vore det en svår försyndelse emot den stat och den kyrka de tillhöra, och äfven emot dem sjelfva, om d vid deta tilliälle lenmade sim valrät obegagnad. Dä en fråga föreligger till afgörande, så riksvigtig som representationsfrågan nu verkl gen är, har samhället ratt att fordra, att ingen röstberättigad medborgare håller sig tillbaka från valurnan. S5om det är att förutse, komv Ir ock hela presterskspets ställning till svenska folket lör lång tid att bero af det votum, som presteständet i denna fräga afgitver. Och det vore dertöre bäde oklukt och orätt, om komministrarve icke begagnade sin :ätt att genom sina ombud inverka på detta votum ull det bästa. Utom denna och andra för hela samhället vigtiga frågor, förekomma vid denna riksdag äfven sädana, som mera specielt angä presterskapet och i hvilka et är af yttersta vigt att komwministrarne bevaka sin och hela det lägre presterskapets rätt och bästa. Ibland dessa frågor vill jag när omnämna eudast följande: 1:0) Pensionsfrågan. Det förslag i detta angelägna ärende, som vid sisthållna riksdag at presteständet till K. M:t inlemnades och nu föreligger till pröfning, kan af en oväldig granskare icke anses innebära rättvisa emot de lägre pensionsklasserna. Detta synes af följande exempel. A, B och C blifva prester samma är, tjenstgöra 10 är såsom extraordinarier och 15 år såsom komministrar, under hvilken tid — 25 år — de betala lika stora afgifter till enkeoch pupillkasean: derpå befordras A till ett :sta klassens pastorat, B till pastorat i dje klassen, C qvarblifver vid sin komministerslägenvhet, men inom ett år derefter dö de tre prestmännen; A:s enka får då, enligt presteständets förslag, en årlig pension at 500 rdr, B:s enka 300 rdr, C:s 150 rdr. De tre prestmännens ärsatgifter will pensionskassan Ika stora under hela tjenstgöringstiden, utom för det sista året, men enkornas årliga pensioner huru himmelsvidt olika! Detta exempel utvisar, att förslaget icke innebär rättvisa mot det lägre presterskapet. Att förslaget är särdeles gynsamt för det högre presterskapet, synes äfven ganska tydligt om man jemför de särskilda pensionsklassernas töreslugna årsafgiftssummor och antagna pensionssun:mor enligt Bil. A.? samt ?upplysning f)? till ?Bil. B.?, som åtfölja prestest ndets förslag. Vid denna jemförelse visar det sig att 1:sta klassens afgiltssumma (21.800 rdr) förhåller sig till dess pensionssunima (60.000 rdr) såsom 1 ull 2.75: 2:dra klassens afgitftssumma (48.880 rdr) förhäller sig: till dess pensionssumma (149,200 rdr) såsom 1 till.3.053 3:dje klassens afgittssumma (25 260 rdr) förhäller sig till dess pensionssumma (58 200 rdr) såsom 1 till 2 30; A:de klassens atgitssunma (32.940 rdr) förhäller sig till dess peusionssumma (60.150 rdr) såsom 1 till 1.82; 5:te klassens afgiftssumma (15.800 rdr) förhåller sig till dess pensionssumma (10.900 rdr) såsom 1 till 0.68. Häraf finner man, att de högre pensionsklassernas ärsalgiftssummor, i förhällande till. deras pensionssummor, äro betydligt mindre än de lägre klassernas. Och då man af förslaget ser, att 1:sta pensionsrlassen representerar biskopslägenheter och 1:sta klassens pastorater; 2:dra pensions klassen 2:dra klassens pastorater; 3:dje pensionsklassen 3:dje klassens pastorater; A4:de pens:onsklassen komministraturer, och 53:e pensionsklassen extraordinarie befattvingar — så finner man lätt, att de största fördelarne af pensionstöreningen och af de dertill begärda allmänna medel, enligt förslaget, stanna hos det högre och bäst aflönade presterskapet, der de stora pensionerna minst borde beböfvas. Och då denna pensionsfräga, för erhållande af dispositionsrätt till begärda allmänna fonder och medel, väl kommer att föreläggas rikets ständer vid ins.undande riksdag, vore det väl, om några komministersombud dervid vore närvarande för bevakande af det lägre presterskapets rätt, så att de mindre lä genh te.na åtminstope må slippa att bi draga till underhåll af andra än sina egna pensionärer, som proportionsvis äro färre än vid de större lägenheterna. 2:0) Löneregleringsfrågan. Sedan kongl föro:dningen af d. 11 Juli 1862 af lönereg leringsvämnderna börjat tillämpas, har de rydligt visat sig, otw åtskilliga nya lagbe I stänmelser väl behöfvas, t. ex. angående afgifter af städerna till presterskapet, äfven lIsom af bruk, verk och inrättningar sam handelsrörelse på landet m. m., hvvrom del: Tinga, dets endast otullständiga, otydliga och mindre tidsenliga lager finvas. Att löne I regleringsfrågan af denna och a dra anled ningar kommer å bane vid riksdegen, ä I väl att törvänta. Och det är icke otrolig att dervid äfven kan komma att blifva ta lom bestämmande af någon viss grund fö I löneinkomsternas tördelnipg mellan pasto Toch komminister. hvarom den nämnde konrgl förordningen talar i alltför obestämaa orda lag. Erfarevheten bar redan visst, att e sådan lagbestämmelse om proportionen mel lan pastors lön och komminis:ers är af be