Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 2

deraf längre än till klockan tio eller elfva, afbröt Daniel, som gissade att fru Dupasquier ämnade bryta upp, hvarföre han beledsagade sina ord med en blick, som den kloka portetian genast förstod. Alldeles riktigt, det var det jag ville säga, svarade hon; 4vi komma så sällan hit att vi böra riktigt njuta af vårt besök. Ni har rätts, sade Agustina, Soch jag skulle gerna göra detsamma om jag ej hade ett par andra besök att göra. Hvad tycker ni? Huru gek det? frågade Florencia dofia Maria Josefa, i det hon steg upp frän pianot. . Oh, mycket bra! Är ni bättre nu, sefior Belgrano? Ja, sefioraX, svarade Amalia hastigt utan att vända på hufvudet. Ocna ni är icke ond på mig?4 Ingenting att vara ond för, sefioraX, svarade Eduardo, som måste säga något. Jag lofvar er i alla tall att jag icke skall säga åt någon och minst åt de unga flickorna huru känslig ni är, ty då komma de hit i hela svärmar för att få se er dåna Behagar ni sitta ned, seiiora? frågade Amalia, utan att se på den gamla och pekande på en stol, ytterst i kretsen. Nej, nejX, sade Avustina, nu måste vi fara, ty jag får lof att göra ännu ett besök och vara hemma inn n klockan nio. Och general Mancillas sköna gemål steg app och päåtog en hutva af svart sammet, sum betydligt upphöjde hennes vackra, hvita hy. Amalia försökte förgäfves besegra den moivilja hon kände för dofia Maria Josefa, ymktadt hon ej fullkomligt förstått dennas BJekhet; hennes grofva, värdslösa utseende eh uppförande var nog för att inge Amalia redervilja. -4fikedet var också sädunt man