Aftonbladet – 21 juni 1865, sida 2

min vackra gosse, sade den gamla hexan med obeskriflig belåtenhet betraktande Edu ardo innan hon gick will pianot, der Flo rencia redan befann sig. Genom en naturlig reaktion af hennes stolta sinne, kände sig Amalia på en gång befriad trån all fruktan, allt tvång, som närvaron af Rosas svägerski ålagt henne. Hon steg upp, fuktade sin näsduk med eau de cologne och räckte den åt Eduardo, som nu började återhemta sig efter den ögon. blickliga svindel som gripit honom; derpå sköt hon hättigt undan den stol, som doin Mrria Josefa lemnat, tog en annan och satte se bredvid Eduardo, utan att bry sig om att hon dervid vände ryggen åt tyrannens svägerska och väninna. Agustina hade ingenting förstått och fortfor att tala med fru Dupasquier om obetydjen och barnsliga saker som hon alltid bruade. Florencia spelade och sjöng utan att veta hvad hon gjorde. Doöa Maria Josefa såg på Eduardo och Amalia, smålog och nickade åt dem. Daniel etod vid kaminen, ansträngande alla sina själskrafter för att uppfinna ett räddningsmedel. Det är ingenting, det är öfver nuX, hviskade Eduardo till Amalia, så snart han förmådde tala. Men hvad är då denna qvinnas mening? Alltifrån det hon kom har hon blott plågat ss ! svarade Amalia, som med kärlekstrålande blickar betraktade Eduardo. Det är en god brasa i kaminen4, sade Daniel temligen högt och med en sträng olick på Amalia. Förträffligt, svarade fru Dupasquier, smen... SMcu Di mesar, seävre, att vi ej få njuta