Aftonbladet – 19 juni 1865, sida 3

3ertrando di Poggetto, påfven Johan XXIl:s egat, ville år 1328 läta uppbryta kistan ch skymfligt bränna kättarens och påtvevädarens ben?, men förhindrades derifrån t furst Ostasio. Då Boccaccio år 1350 kom ill Ravenna, fann han skaldens grafplats rubbad. Kistan var då till och med ännu tan inskription. År 1429 upprepade Floens sin begäran om utlemnandet af dess nedborgares dödliga qvarlefvor, men lika åfängt som seklet förut. Då Ravenna kom nit under Venedigs välde, lät podestan Bervardo Bembo 1483 uppföra graikapellet allleles nytt och i sarkofagen inrista den ännu illgängliga inskriften. År 1519 reklameade Florens för tredje gången, återigen itan framgång. Under loppet af 16:de årwundradet minskades intresset för den gudomlige sångaren? och i det 17:de förvann det nästan alldeles. Grafplatsen var västan öde och alldeles oigenkännelig. Då kom år 1692 kardinallegaten Domenico Maria Corsi och lät åter sätta den någorjunda i stånd. Men först 1780 skred man ill en formlig restauration. Kardinallegaten Luigi Valenti Gonzago lät ötver sarkofagen ipptöra ett fyrkantigt tempel irenaissancestil. Sådan har Dantes graf varit ända hitills, och man har ej vetat arnat, än att len store skaldens ben verkligen lågo besrafna i denna mausol, Nu erhåller man plötsligt den öfveraskande underrättelsen, att sarkofagen relan i nära tvenne århundraden varit tom. förunderligt! Redan 1692 funnos Dantes lödliga qvarlefvor icke mera der, och insen viste något derom. Under restauratioren år 1780 fann man kistan äfvenledes om, och de tillstädesvarande sfgåfvo en högtidlig ed att evigt förtiga hvad de sett.? Men nu har man bland papperen i Franciscanerklostret på permen till en messbok unnit den anteckning, att den sacristan, som denna bok för 80 är sedan tillhört, varit närvarende vid kistans öppnande och öfvertygat sig om hennes tomhet. Man vill nu ock erinra sig, att kardinal Gonrago, på fråga af påfven Pius VI om hvad man funnit i kistan, gifvit det undvikande svaret: Tillräckligt för att kunna gå i god för sanningen? (quello che basta per attesare della veritå). Men fullkomligt bestämdt skall Paolo Costa, som år 1798 öppnade kistan, för att öfvertyga sig om dess innehåll, hafva försäkrat en vänt, att deticke fanns något deri, att en from patriotisk stöld? af Dantes ben måste ha föröfvats. Nog af, hvad som hittills varit en djup hemlighet, påstås nu fullt och fast: grafven är tom. Från Ravenna skrifves nemlhgen under den 7 dennes, att samma dag på förmiddagen Dantesarkofagen öppnats och verkligen befunnits tom. Endast tvenne fingerleder och en fotled, samt några förtorkade lagerblad funnos deri. Men ej nog härmed, Dantes ben hafva den 26 sistl. Maj åter påträffats, men på ett annat ställe. Då man nemligen under en byggnadsreperation å Franciscanerkyrkan bröt upp en igenmurad dörr, stötte man mellan stenarne på en furukista, som bar inskriften: XDantis ossa a me Fra Antonio Santi hic posita anno 1677-die . . . Octobris4 (Dantes ben af mig, broder Antonio Santi, här nedlagda den... Okt. 1677). Vederbörande underrättades derom och begåfvo sig genast till ort och ställe. Kistan fördes till det några steg derifrån belägna Dantekapellet och öppnades der. Man fann deri ett menskligt skelett, som var vårdsdslöst sönderbrutet i stycken. Tillstädesvarande läkare sammanfogade benknotorna. Detsaknades blott en käke, ett stycke af skallen samt tvenne fingerleder på högra handen. Vid matning betanns hela skelettet utgöra en längd af 1,55 meter. Inuti kistan läs.e man inskriften: Dantis ossa denuper revisa 3 Junii 16775 (Dantes ben ånyo besigtigade den 3 Juni 1677). Vidare efterforskningar ha visat, att Äntonio Santi vid denna tid varit klostrets kansler. Men det äterstär ännu att 1å reda på, hvad som kunnat förmå honom att taga skaldens dödliga qvarlefvor ur kistan, der de redan hvilat i 4!2 erhundrade och på detta sätt dölja dem. Att de emellertid äro de rätta bevisas yttermera, deraf att de i sarkofagen funna qvarlefvor just äro de, eom saknats i den så tilltäiligtvis påträffade kistan. ASIEN. Från Tiflis berättas den 7 Maj om ett nederlag, som ryssarne skola lidit i mellersta Asien. Efter nära 21 timmars marsch hade general Eudckimon ankommit till portarne af Tschimkand i Kokand och försökt bemäktiga sig platsen, lör att derifrån kunna operera mot Taschkend. Men staden, der emiren Mera-Ali-Khanl stod sig i spetsen för en betydlig stridsmakt, befanns i så godt försvarstillstånd, att det icke kunde bli fråga om något intagande. I ställ t för ett antall, kom det alltså till öppen bludig batalj, der ryssarne voro underlägsna och 3 följd hvaraf de t ungos till skyndsamt åter tåg till Hodscha Ahmed. Deras u:otståndares förlust i döde och sårade uppgick till omkring 1000 man, medan deras egen uppgifves ull fyrdubbla antalet. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 8 dennes: Alabamas befolkning har sändt ombud till Washington, hvilka skola söka utverka regeringens tillåtelse att sammankalla ett konvent för att öfverlägga rörande nämnde stats införlifvande på nytt i unionen. Presidenten Johuson har tillsvidare förbjudit de lagstiftande församlingarnes sammanträcande uti staterna Georgia och Misgsissippi. Georgias guvernör tillätes vara på fri fot mot sitt hedersord att ej undandraga sig ransakningarne. En af regeringen till Sydstaterna i officiel beskickning alfsänd officer, Neil, har inberättat, att plantörerna i södra Carolina äro mycket benägna att foga sig i den nya ordningen. Skörden, berättar han, anses i detta år ej blifva särdeles ymnig. Uti Förenta Staternas politik uppenbarar sig nu så småningom allt mera klarhet och framförallt enhet i handling. Ett väsentligt steg till detta önskvärda mål är amnestiproklamationen af den 29 Msj, som blifvit motsedd med ett så spändt iutresse, 1 AR ham daum nd Tönt altt And mc 4 oh