Aftonbladet – 17 juni 1865, sida 2

och andra att hon tre gånger om dage höll ånga öfverläggningar med hans ext — hon var just färdig, sade vi, att aflägga det ardra at dessa dagliga besök, då man hos henne anmälde kommendanten vid gen darmerna, redaktören af Gaceta Mercanti eefior Marifio. Ofvannämnda tidning var då för tiden afloppskanslen för allt hvad dik taturen och dess parti kunde utgjuta af sm delser och gift; den var en dagg skandalskrift, der bvar och en, som en gang uttalat sig mot Rosas, på det nedr.gasie baktalades och förföljdes ända in i sitt hvardugslif och sin familj, uvder det att des: uppfunnos de svarteste osauningar om män få unga, alt de ej kunde ega några politiska antiecedenutin. Doitia Maria Josefa lät icke länge vänta på sig. Hon inträdde om få minuter i saJen och mouog der sin värdige vän mea dessa ord: Det skulle endast vara er, jag mottoger ou, ty jag skulle just begifva mig till Juan Manuel; emellertid måste jag begyona med utt säga er att jag är mycket ond på er.4 Liksom jag på e, svarade Murifio och tog piats i soffan bredvid dotia Maria Joseta eMen ni har ej samma skäl som jeg lör att vara ond. tDet tror jag nog: börja ni med att mig edra, så skall jag sedan uppräkna mina skält, svarade redaktören, som naturen af en nyck behagat gifva en själ, insvepti den svartaste slöja som någonsin hlifvit väfd ut de menskliga passionernas trådar, äfven i den mest vanslägiade menniskorace, på samma sång som hon — naturen nemligen — också begåfvat honom med nägra iysande gnistor af snillz och talung. Skall jag börja? sade dofia Maria Josefa, Nåväl, då skall föga er att jag har stora skäl att vara ond på er, ty ni tjenar oss blott till hälfien. Oss? Hvem menar ni, eefiora doiia, N Josefa?s Hvem?! Juav Manutl, mig, vår cok, 088 alla ! 4