Aftonbladet – 16 juni 1865, sida 2

Endast dofia Amalia; ingen annan.? ?Var det någon sjuk i huset?? ?Nej, setiora, alla mådde fullkomligt väl.? Doiia Maria Josefa sysselsatte sig åter för en stund med sina egna tankar. Godt, landsman?, sade hon slutligen; Juan Manuel hade fått några underrättelser om detta fruntimmer, men jag skall nu berätta honom hvad ni sagt mig, och om ni talat sanning har ni gjort sefioran en tjenst; eljest vet ni hvad Juan Manuel är för dem som icke tjena federationen.? Jag är federalist, sefiora, och jag talar alltid sanning.? Jag tror det också: farväl.? Så fort exsoldaten lemnat rummet, ropade doiia Maria Josefa på mulattskan vid dörren och frågade: År den flickan qvar som i går kom från Barracas?? Ja, sefiora, hon är qvar.? PLåt henne komma in.? Ett ögonblick sednare inträdde en smutsig negerflicka af aderton eller tjugo år, med fräck och obehaglig uppsyn. Dofia Josefa såg skarpt på henne och sade: ?Du har icke sagt mig sanningen: i do5a Amalias hus bor ingen utom hon sjelf, och ingen har varit sjuk der.4 4Jag svär, ers nåd, att jag sagt sanning. Jag tjenar i kryddboden som är närmast mnitarians hus och jag har många morgnar ett en ung herre gå der i trädgården och locka blommor, Sedan har jag sett hoom och unitarian gå arm i arm iträdgårlen och om aftonen sätta de sig i en stor öfsal och låta bära dit kaffet åt sig. Jag ar många gånger stått på lur för att se vad de företaga, ty jag är ond på dem PHvarför det? —