Aftonbladet – 15 juni 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jos Mårmol). Femte KAPITLET. Monolog på hafvet. Klockan tio samma afton sköt mr Douglag båt som en pil öfver den vackra viken utanför Montevideo, eller, rättare sagdt, den sväfvade som en vattenfågel öfver vågorna. Innan klockan elfva hade Daniel förlorat ur sigte äfven de längst ut förtöjda fartygen i hamnen och såg nu framför sig blott den stora floden som sträckte sin vida yta ända till synkretsen, och som nu försilfrades af månans, den ensliga nattvandrerskans strålar. Daniel betraktade emellertid icke denna fre lika uppmärksamt den unga staden på 1 Platas södra strand, som för tjugofyra timmar sedan, då han närmade sig den. Han blickade upp på den klarblå himmelen, utan att dock, det är sannt, varseblifva de strålande stjernjuveler, hvarmed den var öfverströdd, ty han var försjunken itankar och minnen från Montevideo. ?Låtom oss räkna efter?, sade han för sig sjelf, ty politiken har också sin räknekonst, huru många illusioner jag förlorat? Jag trodde mig skola finna förenade i Montevideo alla politikens och ögonblickets intressen, och jag fann der splittrade — det var ett misstag. ) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—92. 94, 96—102, 104, 106, 107, 109, 112. 113, 116, 117 (B), 119, 123, 124 (B)—L26, 128-—13Å.