Aftonbladet – 14 juni 1865, sida 3

budet. UTRIHENSN FRANKRIKE. Det dekret, som upphäfver varningarna till tidningarne, har gjort ett mycket godt intryck i Paris. Man undrar, om denna åtgärd är det oliveblad, hvarmed kejsaren velat bebåda sin återkomst eller ett nådigt minne, som kejsarinnan lemnar Frankrike, då hon nedlägger regeringsbördan i sin gemåls händer. Indep. belges korrespondent i Pais tror, att man har regentinnans initiativ att helt och hållet tacka för dekretet, och beviset härpå ser han deruti, att den vanliga formeln för regents-apets handlingar: Gifvet i ministerkonseljen här fattas. Vare huru som helst härmed, så visar sig den franska pressen belåten, och man hoppas, att den internationella pressen skall tå sin anpart i den miidring, som denna återgång till en förminskad stränghet tyckes lofva. Frågan om Mexiko, utan gensägelse den vigtigaste af alla dem, som nu befinna sig inför den allmänna meningen och äro underställda kabinetternas visdom, upptog äter lagstiftande. kårens hela plenum den 9 dennes. Efter ett tal af Bartholoni för den mexikanska expeditionen och det mexikanska lånet uppträdde Picard, likasom Jules Favre gjort föregående dagen, med skarpt klander mot regeringen. Rouher genmälde de båda oppositionstalarne samt sökte isynnerhet försvara lånet och moraliteten af de medel, som begagnats för att upptaga det. De underrättelser, ban inhemtat af regerin gen, ingåfvo honom fullt förtroende till Mexikos säkerhet och Förenta Staternas förehafvanden. Rouher slutade med att bönfalla hos kammaren, att man icke måtte uttala ord, hvilka skulle kunna missbrukas på ett ovärdigt sätt i Mexiko. Den diskuterade punkten antogs vid pleni slut med 232 röster mot 12. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 27 Maj: Presidenten Johnson synes ha föresatt sig att ej mottaga några skänker. Några borgare hade förärat honom ett präktigt ekipage, men han sände detsamma tillbaka jemte en förbindlig tacksägelseskrift, hvaruti han yttrade: Fastän jag fullkomligt vet att värdera renheten af den afsigt, som ligger till grund för detta dyrbara beviaf eder aktning och välvälja, ser jag mig dock nödsakad att afböja skänker från goda och Jojala vänner, isynnerhet som jag länge hyst den öfvertygelsen, att personer, hvilka inneha ett högt embete, ingalunda böra mottaga skänker. Han utbad sig blott att få behålla såsom ett minne den skrifvelse, som åtföljt den dyrbara gåfvan.? Schismen mellan Sherman och Stanton har gått så långt, att de ej helsa på hvarandra då de mötas, och att Sherman i tidningarne öppet anklagar krigssekreteraren att med afsigt hafva hällit hans depescher hemliga, för att göra honom misstänkt. Uti ett af dessa bref yttrar Sherman: Det är uppbygeligt att se, huru kraftfulla och tappra vissa personer blifva, så snart väl faran är öfverstånden. Tappra män — detta har jag alltid funnit under kriget — skända aldrig de fallna och förolämpa ej de fångna, men pultroner och krypskyttar göra det.? Sherman och Grant samt de flesta generalerna, som gjort sig förtjenta om republikens räddning, skola ogilla att regermgen behandlar Davis såsom en vanlig förbrytare, och skulle helst önska att en allmän amnesti blifvit utfardad. Clement Clay har ej blifvit tillfångatagen, utan har frivilligt inställt sig hos myndigheterna i Macon, sedan han sändt följande bret till general Wilson: 7General! Jag har just nyss läst en proklamation af Förenta Staternas president, hvaruti utfästes ett pris af 100,000 dollars för mitt gripande, på grund af anklagelsen, att jag jemte andra namngifna skulle hafva anstiftat mordet mot presidenten Lincoln. I medvetandet af min oskuld och emedan jag sjelf vill undvika skenet af att vilja undandraga mig rätt. visans hand genom flykten, och i fullt förtroende att en nogrann, rättvis och opartisk undersökning, sådan jag väntar, skall fullkomligt rentvå mig från en så förnedrande misstanke, vill jag, så skyndsamt som möjligt, begifva mig till Macon för att öfverlemna min person i edra händer.? Hans hustru, som åtföljde honom i fångenskapen, yttrade skämtande till officerarne att de skulle göra anspråk på det för hennes mans gripande utsatta priset. Från Matamoras i Mexiko berättas, att mexikanske partigängaren Negrete den 3 Maj nödgats draga sig tillbaka sedan franska förstärkningar ankommit. Uti skärmytslingar, som egt rum den 30 April, hade kejsar Maximilians trupper segrat.