Aftonbladet – 14 juni 1865, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Anekdoter om president Johnson, — Om Andrew Johnsons mod och kallblodighet har man åtskilliga berättelser. — Ett ögonvittne omtalar, att han en morgon uti Tennessees hufvudstad såg ett plakat i fullkomlig Tennessee-stil, att Andrew Jolinson skulle skjutas så snart hän blef synlig. Hans vänner — han var då guvernör — samlade sig i hans hem, för att följa honom till statshuset. Nej, mina herrar, sade han, om det skall skjutas på mig, så önskar jag, att ingen står i vägen för kulan.? Han ick ensam och ovanligt långsamt till sitt emetsrum och lemnades alldeles oantastad. En annan gång skulle han uppträda som talare i en af dagens brännande frågor, och ljudliga hotelser hördes, att, om han vågade visa sig, skulle han icke komma lefvande ur salen. Vid utsatt tid steg han upp på platformen, gick fram till bordet, lade en pistol på detta och tilltalade derefter de församlade ungefär sålunda: Medborgare, när fria män sammanträda för att öfverlägga om vigtiga offentliga saker, måste allt gå till med ordning och skick. Man har sagt mig, att en del af de angelägenheter, som här skola afgöras, består i mördandet af den individ, som har den äran att tala till er. Jag föreslår derföre, att denna angelägenhet måtte komma först på dagordningen. Om derföre någon kommit hit i den afsigten, så säger jag icke till honom : må han tala! utan: må han skjuta I Här tystnade han och lyfte upp pistolen i högra handen, men slog undan sin rock med den andra, medan hans ögon rullade kring salen. Efter en half minuts paus fortfor han: Mina herrar, det vill synas, som hade jag blifvit oriktigt underrättad. Jag vill derföre gå öfver till den fråga, för hvilken vi samlat oss här.? Och detta gjorde han med vanlig djerfhet och liflighet, icke skonande sina motståndare, utan tilltvålande dem på god tennesseeiska. Ehuru han fordom varit skräddare, är han ingalunda någon inbilsk uppkomling. Kort efter hans installering såsom guvernör i Tennessee, gjorde en hög embetsman, som varit smed, honom present af en elegant eldsats, som han sjelf förfärdigat. Jag skall vara lika artig, anmärkte guvernören. Han köpte det finaste kläde som kunde fås i Nashville, skaffade sig skräddareverktyger, fick mått af embetsmannens skräddare och skänkte honom en fullständig klädning, hvarpå han sjelf sytt hvartenda stygn. Hela arbetet gjordes i guvernörens rum på stadshuset. Och den lycklige emottagaren förklarade, att kläderna passade honom förträffligt, och hade dem i bebåll ännu år 1860. — För att uppfriska rösten begagna sångare och sångerskor olika medel under me lanakterna. Parisertidningar meddela en uppgift på de medel, som följande renommerade sångare och sångerskor användt och använda för ofvannämnda ändamål: M:me Sonntag åt under mellanakterna sardiner; m:me Dorns kall kalfstek: m me Desparre drack varmt vatten; mille Cruvelli Bordeaux-vin, blandadt med champagne. Adelina Patti fuktar sin strupe med bayerskt öl; mille Sax äter biffstek; m:me Cabel päron; m:me Ugalde sviskon och signora Trebelli potatis. Tenoren Michot dricker en mängd kafte utan grädde; Troy mjölk; Mario röker så snart han kommer ur kulissen och Borghi-Mamo kan icke ens afvakta mellanakten utan passar ofta på och skyndar in mellan kulisserna ett aldrig så litet gonblick för alt — snusa.