Aftonbladet – 14 juni 1865, sida 3

LVESUNUC: Rättegångsoch Polissaker. Vi meddelade för kort tid sedan härvarande rådhusrätts utslag i ett mål mellan styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader och konsul Fenger, angående expropriation af hans husi Petter Myndes backe. Såsom bekant ledes tunneln under egendomen, och har konsul Fenger, under det arbetena pågå, blifvit utdrifven ur sitt hus, som till en icke obetydlig del förändras och ombygges. Af dessa skäl har hr Fenger yrkat att styrelsen skulle åläggas expropriera hela egendomen, hvaremot styrelsen endast velat medgifva ersättning för den del af huset, som för tunnelns framdragande derunder vore behöflig, eller källarvåningen. Rådhusrätien afslog herr Fengers yrkande, hvaröfver han anförde besvär hos Svea hofrätt, som i meddeladt utslag nu emellertid stadfästat rådhusrättens beslut i saken. Denna rättegång är för den principfråga deninnefattar; bland de vigtigaste civilprocesser som på länge varit anhängiggjorda, och det är att förmoda att saken fullföljes ytterligare, på det man må erhålla ett prejudikat i frågan och utrönt blifva, om det verkligen kan anses öfverensstämmande med den eganderättens helgd, på hvilken man bör kunna göra anspråk i ett lagbundet samhälle, att i och för allmänna arbetens utförande vederbörande taga fastigheter i besittning, vända, så att säga, upp och ned på dem och slutligen efter åtskilliga års förlopp återlemna dem till egaren förvandlade, exempelvis, till jernvägstunncl. — lön styrman på en i och för sockerlossning vid Stora Hornsberg liggande skonert skulle i går eftermiddag bege sig från staden till Rämnda ställe, och fick då till vägviserska genom Stadshagen ogifta Uila Westerholm. Under vägen satte eller lade de sig att hvila i det gröna, hvarvid styrmannen inslumrade: men då han vaknade var icke allehast den sköna försvunnen. utan hade äfven. plundrat honom på hans ur och penningar. Hon eftersattes genast af en karl, som kom den med trakten obekanta styrmannen till hjelp, och upphanns vid Tranebergsbro samt fördes till polisvaktkontoret på Kungsholmen, hvarest hon återlemnade det tillgripna, under påstående att hon endast tagit det i förvar, medan styrmannen tog sig sin middagslur. Som hon är utan bostad och sysselsättning och förut varit framme för lösdrifveri, fördes hon till stadens häkte, derifrån hon i dag inställdes till förhör i poliskammaren. Hon vidhöll der sitt påstående och målet remitterades till rådhusrätten. — Hamnstyr mannen Ahrström, hvilken, såsom i lördags nämndes. blifvit angifven att pä så sätt misshandlat ett oxkreatur, som från en storbåt skulle föras i land, att kreaturet skuffades i sjön och med ett tåg, bundet om hornen, halades under de närliggande båtarne innan det upptogs, har derför varit under tilltal i polisdomstolen och blef derstädes i dag dömd att för djurplågeri böta 20 rdr. Ahrström medgaf väl att han gitvit råd vid oxens ilandförande, men påstod sig icke ha varit med derom, och sade sig således icke kunna rå för att kreaturet kommit uner vattenytan. oo Skara d. 10 Juni. Jonsonska förfalskningsmålet förevar återigen i går och fortsättes den 1 Juli. Man erfor nu, att de till Göteborg ingifna falska låneansökningarne uppgingo till ej mindre än 46 st.. till ett sammanlagdt penningbelopp af 18,440 rdr. Allmänna åklagaren yrkade häktning å Jonssons dräng Westerlund, hvilken dels ifyllt lånereversaler, dels bevittnat sådana. Rätten kunde dock ej denna gång bifalla häktningen, enär drängen förklarat att inga namn funnos å låneansökningarne då han skrifvit dit sitt, ..vilket äfven Jonsson erkände. (s. T.) Förgiftningen i Träqvista. Den 2 dennes sammanträdde Färentuna häradsrätt under ordförande af notarien Falk å Stockholms läns cellfängelse för ransakning med häktade kyrkovärden Gustaf Gustafsson, hvarvid kronolänsmannen Aurelius inställde sig såsom allmän åklagare. Den tilltalade erkände, att sedan han i hufvudstaden köpt fosfor i en större burk och uti en mindre tillagat en blandning deraf med sirup, så hade han medan hans hustru var borta från hemmet gifvit deras minderåriga son Emanuel ett par skedar af fosforblandningen, Då hustrun hemkom på aftonen, märkte hon i rummet en ovanlig lukt och frågade derom gossen, som svarade att pappa gifvit honom ett par teskedar. Dagen derpå om morgonen hade hustrun med gossen begifvit sig till Drottningholm för att rådfråga en läkare om gossens sjukdom, hvarföre medikamenter ordinerades och medtogos till begagnande, men detta oaktadt afled gossen påtöljande måndagsafton. Gustafsson hade sjelt medverkat till gossens sändande till Drottningholm. Han var vid ransakningen ån gerfull och nedslagen, förklarande att han i ett sinnesgrubbel öfver framtida utkomsten för si ch gossen hade gifvit denne in förgiftet. På fråga af domhafvanden om hans förmögenhetsvilkor, upplyste Gustafsson att han hade sina egande hemmansdelar i Träqvista och Sockarby, den sednare inköpt för 10.000 rår, ograverade samt dessutom fordringar mot inteckningar 4 å 5000 rdr, hvaraf likväl en del myndaremedel samt lösegendomen, så att, när hans lott i Trä vista som, jemte brodrens, han uppskattade till 0 rår, kan antagas till ett högre värde med hänseende till det belopp, som vid taxeringen blifvit åsatt, Gustafssons förmögenhet må kunna beräknas till omkring 20.000 rår. Isynnerhet hade det grämt honom att ha fter förmenande för godt pris, utarrenderat T vista-andelen och icke kunde få in några Gustafsson hade likväl vid häktningstillfället i sin vård 480 rdr. Åtskilliga personer hörd å ed såsom vittnen, angående Gusta J omständigheter; deras vittnesmål han varit besynnerlig till lynne Ett af dem intygade att Gustafsson, eljest s deles hushållsaktig, mot de fattige var gifmild. För flera vittnens hörande blef ransakningen uppskjuten. Vid Svartsjö ting i torsdags förordnade häradsrätten inspektor Fröling i Närlunda och hemh grubblande.