Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

Om Försynen ej bortvänder sitt anlete från ert sköna land?, sade han, ?bör ni få lefva länge, sefior, ty detta land behöfver ett hufvud som ert.? ?Jag fruktar dock att Rosas anser sig ännu bättre behöfva det?, svarade Daniel leende och tryckte hjertligt fransmannens hand till afsked. ?Vi återse hvarandra i alla fall i morfom. sade Varela, i det han räckte Daniel anden. ?Nej, nej; det är bättr: att vi icke sammanträffa vidare; jag tror mig ännu kanna vara nyttig och jag måste vara aktsam om min person. I morgon afton klockan åtta skall jag göra ett besök, som jag måste göra och derpå lemnar jag genast Monte video. Men vi skola träffas i Buenos Ayres. ?Ja, ja, i Buenos Ayres?, svarade Varela och omfamnade Daniel. Och vår korrespondens? — alltid på samma sätt? Ja, fullkomligt. Och nu, farväl! Farväl, setior Agiiero, vi träffas i Buenos Ayres! Farväl, setior Bello, vi träffas i Buenos Ayres!? upprepade den omedgörlige gamle, som dock med värma tryckte Daniels hand. Mr Martigny följde Daniel ut i förmaket, der denne päåtog sin öfverrock. ?Men ni kommer väl tillbaka till mig?? sade fransmannen vänligt. Nej, sefior, jag kan det ej. Ni vet nu allt hvad som i detta ögonblick kan sägas om Buenos Ayres. Ni känner nu terrängen: utveckla nu era politiska stridskrafter efter som er ställning och edra ädla afsigter for dra. Mina bret skola hädanefter komma ofiare än förr.? Ja, ja; skrif mig till för hvarje dag, om det är möjligt.? ?Jag skall icke låta något tillfälle gå förloradt. Men nu måste jag bedja er om en tjenst.? Hvad ni vill, bäste vän?, sade mr Martigny ifrigt. Ken ni i morgon skicka mig ett rekommendationsbref till don Santiago Vasquez?? ?Det skall ni säkert få. Hvar bur ni?