Aftonbladet – 13 juni 1865, sida 3

På hötel del Vapos, dit ni kanske vill vara god låta en betjent följa mig.? Ögonblickligen. Bed mig om ännu nåoot mera. Låt mig omfamna er, sefior Martigny! Skratta icke åt mig, men det förefaller mig som om det vore sista gången i detta litvet jag sett de personer, med hvilka jag nu sammanträffat.? Oh!? ?Vidskepelse, öfsertro, ungdomlig öfverspändhet kanske .. farväl, farväl, settor Marligny.? FJerve KAPITLET. Frispråkighet. Caf dom Antonio var år 1840 Montevideos politiska börssal, der hvarje afton samlade sig två slags gäster; några som infunno sig der från klockan sex till klockan åta, för alt dricka kaffe och politisera; andra som kommo från klockan ätta till elfva, för att politisera, spela och supera. Vid derna tid, Montevideos gyllene tid, tycktes det som om guldet så ötverflödat i hvarje börs, att dess egare sökte något ställe der de kmde med fördel slösa bort det, lika lugna i notsom medgång, emedan de visste att den börs, som i dag tömdes, i morgon utan särd2les svårighet kunde åter blifva fylld. Dagen efter den, hvars afton vi i föregående kapitel beskrifvit, var caf don Antonio innan klockan sju på aftonen alldeles öfverfyldt af gäster, af nvilka de flesta voro argentinska emigranter och gräddan af Montevideos ungdom, som här drack sitt kaffe och politiserade en stund innan de gjorde sima vanliga aftonbesök, eller begäfvo sig till teatern eller på en bal. De förra nöjde sig med det lif de nu förde, i hopp att redan i nästa månad kunna varai Buenos Ayres; de sednare voro ändå nöjdare med att få vara qvar i sitt eget land, öfver hvilket de ansågo sig säkra utt revoJutionens storm aldrig skulle bryta ut, oaktadt molnen hötende samlade sig öfver La