AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). 4Vi äro öfvertygade att Echagiie, efter sin vana, skall rapportera sig ha vunnit en stor seger; men, innan många dagar gått förbi, skall han på ett lysande sätt blitva vederlagd.4 Den tapperhet vårt folk utvecklade kan icke beskrifvas; man måste ha sett dem i striden, för att få ett begrepp derom. cHär följa några detaljer af blott personligt intresse, sade Varela, sedan han slutat läsningen. En djup tystnad herrskade för ett ögonblick i salongen; Daniel vågade bryta den. Nåväl, sefior Varela? sade han. Nåväl! Hvad?: svarade Agiero hastigt med en otålig axelryckning. Jag ville blott at, återtog Daniel, som behöfde hela sin sjelfbeherrskning, för att ej förråda huru obehagligt Agieros fråga berörde honom, liksom för att bibehälla det lugn som var nödigt, då hav talade med så bildade personer, med hvilka han dessutom förstod att han snart skulle råka i strid. Jag ville blott säga act jag ej fattar den slutsats, som synes ha blifvit gjord på grund af det nyss up. lästa. Den är dock temligen tydligt, sade Agilero. sDet är möjligt, sefior; men jag upprepar att jag ej förstår den.t 4) Se A. B. n:r 83—85. 87, 89—92. 94. 96—102, 104, 108, 107, 109. 112. 113, 116, 117 (B), 119, 123, 124 (B)-—126; 128—134.