Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 3

öfvertyga b sig sjellva och andra attt ge. neral Lavadle icke blilv gen vid Ssance Grande, då han med sådan säkerhet vrissie att motsatsen olyckligtvis egt rum, och Ihuru de sökte medelst urgumenter bortresonimera elt verkligt fakium. Det var dock erj så underligt som det föreföll honom Men Daniel hade icke emisrerat, hon kändee ingentiog om deia hf al förhoppningar och Invtastiska ivbillningar, hveraf ätven det klaraste förstånd förmörkas, då det gripes af en feberaklig frihetslävgtan, då det dirömmer om framgången al en sak, som ii sig innesluter all själens tro, hopp och Huon, hela litvets närvarande och framtid. Daaniel var dessutom icke unitarie, ci man förr Rivadavias parti brukar denna benämnin ra och förstod cj dess medlemmars utormor dentliga stolthet, som förötrigt endast tjenade till att störta deras sak. en Hunan skulle han höra mera. 7Detta är emellertid endast en småsiek?, fortfor Varela. Jag skall läsa för er, mina herrar, ett utdrag af en dagbok förd vidl vär t armå, och som nyss komanit oss tillhamda: Den 14. Stark musköteld — detta är al mindre vigt och handlar blott om de törevående dagarnes skärmytslin nonader af den 157. sade Varel öivergår säledes genast till rapporten den 16: i ?Kanonaden å vår sida slutade ej förrän! i går afton. Kriesråd hölls och man ve slör att anfalla tienden i dess förskanvsningar, Hären har hela natten stått under vapen, afvaktande daggryningen, som z inföll tensligen sent. Andiligen dagades det, men himlen var mulen och föremålen urskildes knappt på hundrade stegs afstånd. Så snart det klarnade något, började handgevären skjutnin