Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 3

nat få så fördelaktiga vilkor med riksban ken och att tilialbanken derföre föredrage: att sprida privatbankernas sedlar. Mur glömmer då utt filialbenken bar ett stor kreditiv i riksbanken rära en half millio rdr utan kreditivafgift och mot 4 procents ränta. När icke desto mindre filiuibanker främjar privatbankernas sedelspridning, så kan man väl med full sanningsenlighe: säga att filialbanken ej motsvarar de förhoppningar riksbankens vänner fäsiat vid detta sjstem, Vår anmärkning att omkring 170,000 rdr måst bevakas i konkurser, deriblaud 150,000 rdr hos en bankens dircktionsledamot, har blitvit af replikanterna erkänd, dock ej med ett enda ord till ursäkt! Väl hette det Patt direktionens medlemmar drifvit de största afärerna i orten? och al unda voro ättigade att såsom försträckningar innehafva en fjerdedel af baukens lånetillgängar. På detta förbällande, som nu icke vidare bestrides, kedja vi tå fästa vära läsares synnerliga uppmärksamhet, särdeles i en tid då man är sysselsatt i alla landsorter med att antingen bilda nya banker eller reorganisera de älc v hestän ett canska farligt att lägga st bank nä tesintande i händerna på aktiva alfärsm Deraf förqväfves ofta Ionkurrensen af sådane industrigrenar, der den ene tätlande sitter i bankdirektionen och fen andre står ntianför såsom blott kreditbegärande. — Afiärsmannen-bankdirektören iillvällur sig liveligen, såsom i Luleå, en alltför stor andel af länr pgarne och inga andra än lånetagande bankdirektörer skulle kunua såsom i Luleå iatta lormligt beslut: att icke-bankdelegaret skola vid läns erhållande be as ända till 2 procenis högre ränta än delegare i bunken. Hvurje fördel, som framtör undra förbehälles baukde då han uppträder säåsom lånetagare, är en himmelsskriande orättvisa, eom icke bör med tystnad förbigås, allramivst då det eger rum vid eg med riksbankens fonder på särdeles billiga vilkor understödd filialbenk. Vi vilja härmed icke hafva hvarken sagt eller antydt r liet bör 3 tvärtom böra bankstyrelseraa sammar så, ait derinom finnes kännedom cm alla grenar af industriel företavsamhet, men enhvar torde inse att det är en betydlig skilned mellan att helt och hållet utesluta de aktiva af. t onen eller att såsom i Lulcå lägga hela bonkstyr alt skiva ulflirsmän helt och h utes!ntus från bunkstyre i deras händer. Vära ide replikanier förebrå 088 att vi ankt konkurserna i Luleå, m ke erinraet burusom en ant bank. alien ce kenkurs för nära million rår, ä banker i brödrariket i en konkurs millioner rdr?. Vi ha i våra antecknat både det exa och det andr: i hållandet, Men huru lärorikt det än månde . eom i detta ende timat i brödra id tillkomma Oss hällanden, hv: : Hvad äie örlusten, hvoraf troligen konuner ant a förtrocode för den väsevtriket, äro 058 Ohe träffar den påsylied lands enskiidu bank drabbas genom t Johan Holm, så företer liga olikhet emellan Su acts och Lulvå bunker, att den förre icke haft att bevaka i någon dess direktionsledamots konkurs. teplikanterna förklara, tt uppgiften alt trävaror skulle vara belånade utan hevis att de verkligen tinnas, borde med räta falla direktionen till svår last, men denn uppnift är, likt åtskilliga andra, osann Keplikanterva hafva i denna del, itskilliga andra, gätt lävgre i sin fö ilver än direktionen sjelf, hvilken härutinban svarat, alt om specifikation å helåute trävaror i några fall saknats, så äro toliteul i 1-tums I iums beräkning nämndt och borgensmiännen hafva intygat, hvad lirektionen jemväl känt, att lagren verklisen finnas tillräckliga för lånens betäci Dircktionen har måhända ansett, 1 sök är så god som vittnad, men mura pass betryggande rätt banken unler sådarva förbällanden innehaft torde vara sanska ovisst. O-s företaller det som om beskalfade län uteslutande h mamnsäkerheter och att förp or på ett så ofulist sätt som här egt vm cj i någon mån ökar bankens säkerwet. Läsaren finner ait en meningsskiljktighet cger rum mellan direktionen ich de repl ande delegarne. Vi hafva rundat vär äsigt om saken på direktionens ttrande, Vi komma nu till räkenskaperna. Väl örsäkra replikanterna att afven i denna våra punkt bör en opartisk domare finna, tt bankstyrelsen förtarit rätt och för allnänheten fullt betryggande?. Med tillförigt vädja alven vi till opartiske domare ch hemställa, huruvida sådana erkända örhållanden, som att 71863 ärs utgående alans? icke varit lika med 41864 års ingående alans;? och, för att få debet och kredit it gå ihop, en uppkommen differeus al 869 rdr 76 öre blifvit upptagen om vissräkning; att 2,000 rdr saknades å det onto, der de bort igevfinnas, hvilket förållande nu fö s med Satt detta fel ar så stort alt det snart blef bemärkt. Jet blef likväl icke bemärkt hvarken af ankens räkenskapstförare eller direktion, tan först af revisorerna. Atskilliga andra el qvarstå ovederlagde, som lasaren kan nna om han behagar jemföra vär artikel n:r 93 med den s. k. repliken. Replianterna omförmäla en tvist? mellan riksnkens ombud cch direktionen under reisionsförrättnipvgen; denna tv har naurligen uppkonimmit deraf, att räkenskaerna voro i så oförsvarligt skick, att inen samvelsgrann revisor kunde tilläta sig it lemna så grofva fel utan anmärkning. nga på ning ul va tt omellortid hälaocctämnman SArda denna