Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 2

rela, och det är ej heller underligt. Jag emellertid förklara alltsammans. För tre dagar sedan erhöll jag ett bref från min vanliga korrespondent, hvari denna tillkännagaf att han skulle komma till Montevideo för att rådgöra med mig om åtskilliga saker: han skickade mig n igenrkänningstecken hältten af ert visitkort, hvaraf van vid sin ankomst skulle lemna andra hälften. För en imma sedan erhö:ljag det, och här är egaren dertill; i morgon reser ran -— d:t är alltsammans. Jag trodde mig :j böra dölja detta för er, mina herrar, och ull bevis på det förtroende jag hyser till er ystlåtenhet och graunlagenhet, vill jag säga 2. att denne herres namn är Daniel Bello. Från och med i morgon måste vi dock alla ill en tid glömma detta namn. Senior Bello4, sade Varela, vi ha länge beundrat er; ni har gjort vårt land stora jenster genom den ständiga och säkra förvindelse ni underhållit mellan dem, som areta för friheten; men det intresse ni inmig, berättigar mig att säga er, det ni itter er för de största faror genom att tervända till Buenos Ayres, sedan ni en nz lemnat det, om ock blott på få timhar. Daniel svarade blott med en blick, en af essa obeskrifliga rörelser i anletsdragen, om ofta säga mera än ord, och som Vaela fullkomligt förstod ville säga: Lät oss icke tal. om mig, icke bekymra ss om mitt öde.x Nåväl, huru är det nu i Buenos Ayres? orttara förföljelsernu? Ha nägra nya offer lit? Ja, sefior, icke så jå. Vill ni vara god h läsa denva lista på dem, fom under vörfluina vecka bliivit fängslade?s sade Jamiel och räckte Varela ett pupper. Ni