Aftonbladet – 12 juni 1865, sida 2

Lag: stiftningen och litt eraturen i egde lik. såväl som politiken lagliga representanter bland de emigrerade unitarierna. Den yngre generationen troåde med den upprik. tighet, som karakteriserar ungdomen, utt ingen af dessa enngrerade storheter uttalade enda ord, som ej var ett domslut, en lag i politiken, litteraturen eller vetenskapen; alla önskade art på vära håll få se de män som en g utgjorde argentinska republikens prydnad, tcen ulla fruktade dock att sammanuiröffa med dem vid något tillsälle der landets mtressen berördes, eller rättare sagdt, alla fruktade att inför dem nödgas uttala eller utveckla sina åsigter, så saker var man på deras öfverlägsenhet. Detta var den allmänna meningen om des personer, på den tid, hvarom vi skrilva Dauicel, med sitt skarpa och klara fö stånd, var en al de tå som svårligen läto siit omdöme sålunda förvillas af en allmän mening. Emellertid hade han ej kunnat undgå att till en del be ragas deraf, och kunde ej förjaga en uuderlig, i nmande, vördnadstuil känsla, då han na för första gängen belana 14 inför sådana personer, som don Julian Ac för deita minister 108 Rivaduvia och don Flosencio Varela, broder till den store skalden af samma namn och sjel den förvämsta skriftställaren at det talrika parti, som kallade sig unitarier. Dreuiel betraktade ce inträdande med ev abb blick, sem duck uppfattade helu deyitre I re akter. fior Aciiero var en man af omkring juttio års ålder, starkt och kraftigt byggd, men icke för. Hans fordom mycket ljusa hy ade dock oe rknat med åren. Hans anIetsdreg voro hårda och hans uppsyn tvär och mulen: de tjocka, buskiga ögonbrynen dolde nästan huns ögon, hvuraf det ena,