Aftonbladet – 10 juni 1865, sida 3

skråoch protektionistlagstiftning han här tecknar, denna lagstiftning som trodde sig kunna skapa en industri genom att med de noggrannaste reglementen utpeka den fåra hvari hvarje yrke måste gå, som befallde att städer skulle byggas här, det och det yrket drifvas der, ätven om läge och naturförhållanden bjödo aldrig så mycket emot. Författarens framställning af sitt ämne är särdeles upplysande och rik på intressanta uppgifter om tidens industriella och merkantila förhållanden. I särskilda kapitel behandlas Sverges inländska handel och kommunikationer under denna tid, de utländska hanudelsförhållandena, Hanseförbundet, jordbruket, bergshandteringen, städerna, stadsoch landtmannanäringarne, sjö det och handelslagstiftningen. Slutkapitlen ge en mycket sakrik och upplysande tramställning af tidens förnämsta export. och importvaror, penningväsendet och den ekonomiska ställningen i landet, äfvensom en mängd intressanta dreg ur tidens kulturhistoria i afseende på seder och lefnadssätt m. m. Det vore öns ligt om författaren snart bletve i tillfälle att gifva oss fortsättningen af sina forskningar på detta område, en skildring som naturligtvis skall vinna intresse äfven för den stora allmänheten, ju mera den närmar sig vära egna tider. Hågkomster från ungdomen af IH. Lilljebjörn. (Stockholm 1865.) Denna samling minnen från lifvet i landsorten under förflutna tider sluter sig värdigt till Sam. Ödmans bekanta arbete och utgör en kärkommen fortsättning på de hågkomster af författarens fader, Hnut Lilljebjörn, hvilka för ett par år sedan utgåfvos ar honom sjelf, om vi ej bedraga oss. Isynnerhet delar det med dem en förtjenst, som är högst nödvändig för arbeten vf detta slag, om de skola blifva af verkligt värde, nemligen framställningens trohet och liflighet samt stilens behag. Författaren till dessa hågkomster från Wermland skildrar föret seder och bruk, klädedrägt, nöjen m. m. hos herrskapen ocn a!lmogen i början af 1800-talet, öfvergår derpå till berättelsen om sina enskilda öden, uppdrar en teckning af Carlberg och kadettlifvet der under; andra decenniet af värt sekel, kastar en kort blick på fälttåget mot Norge 1814, återgår derpå till framställningen af sin hembygds lif och skildrar i raska och träffande drag sina förmän och kamrater under de första tjensteåren samt några mer framståeiude personer, med hvilka han vid samma tid kom i be öring. Allt detta går i hvartannat på det ungenämaste och mest underhållande sätt samt genomflätas från början till slut af anekdoter, karaktersdrag och småberättelser at äkta svenskt skrot och korn. Det hela lemnar ett högst träffande bevis för dena nationella kraft oci kärnofrisk et, som länge oförminskade fortelde i vära landsorter, och hvilka — låtom oss hoppas det — ej ännu äro alldeles utdöda, bur mycket i nyare tiders flärd sökt fräta omkring sig. För dem, som i e framtid vilja studera svenska folkets kulturutveckling blir denna och dylika monografier ovärde. liga, jemte det att de ega stort intresse för den närmaste efterverlden. Det är derföre verkligen att beklaga, att ej fiera begåtlvade män i vårt Jand förmått sig att uppteckna sina Pminnen från hembygden? på samma sätt som Ödmann och de båda Lilljebjörn. Vi skuile du ega vida ymnigare kailor för kän nedomen om familjeoch umgängeslifvet i äldre tider än de som nu stå torskare och fornälskare till buds. Önskligt vore emellertid, om de, som ännu bevara rikare hågkomster från en förfluten tid och ega förmäga att nedskrifva dem, ville offra något besvär på ett dylikt uppecknande, hvisket bör för dem sjeltva medföra en ljuf minnets tillltredsställelse, på samma gång det kan blifva af vigt för framtiden, i det sådana arbeten bevarar månget karakteristiskt drag, mången upplysning eller belysning, som elest går för ailtid förlorad.