Aftonbladet – 8 juni 1865, sida 2

— Frester och lekmän t diskussion. Under denna öfverskrift innehåller Dagens Nyheter en korrespondens frun Göteborg, hvariblund annat lenimas en skildriog af ett i Falköping nyligen hållet prestmöte, der ett pur välbekanta lekmän älven uppträdde. Vi ältergiiva cerutur: ?För att på et värdigt sätt celebrera den sedan prestinötet i Lund under fjolåret bekante pastor Bring och gilva sitt erkännande ut hans under samma möte uppställda satser? (hvilka, som bekant, gingo ut derpå, att det innes ingen iörsoning, utan en försonng i blod ete.). hade man nemligen und r br Brings tilltöulga dervaro sammankallat enom aunons i Wäktaren ortens presterkop till eti extra ordinärt möte i Fulköping. Kallelsen åtlyddes, och i förra veekan egde mote rum. Under första dagen diskuterades om teorierna? eller religionsdogmerna, och då hade inga laici tillträde. a andra dagen, då kyrkoförfattningen skulle diskuteras, infunto sig älven några lekmän på mötet. Dessa tillhörde dock mera de stilla i landena, så att diskussionen pågick i det största lugn, tills plöisligen två nya lekmän inträdde i mötesrummet. De igenkändes såsom vurande hrr Hedlund och Rydberg från Göteborg, och det kan vara ursäktligt, att det uppstod en stunds förlägenhet. Diskussionen gällde, som sagdt, kyrkoför futtningen, och ordföranden hr Bring yttrade sig dervid relativt genska I beralt, erkännavde lekmäns beritt.gande till kyrklig verksamhet ete., hvaremot en annan, herr Warhoim, bekant prelat från Wenersburg, menade, utt lekmän ej borde ha något uti kyrkans avgelägenheter alt säga, emedan dessa uteslutande tillkomma dem, som Gud förlänat embetet?. Det diöjde ej länge, inuan magister Hedlund begärde ordet. Han erkände tacksamt Briogs hberalism i ufseende på kyrkoförfattniugen och var villig utt antsga den föreslagna synodalförfattningen, men under den uttryckhaa förutsättning utt den skall så snart som möjligt falla och lemna tum för en annan, mera vättvis och m ra tidsenlig. Han fasthöll med skärpa dervid, att i sla händelser uti kyrkans förvalming lekmän böra ha minst lisa del med de andliga sjelfva, stödjande sig derpå, ott ingenting berättigar presterppets förmynderskap, då det ej längre kan göra anspråk på att vara den uteslutande bildade klassen m. m. Stor sensation väcktes, då hr Hedlund, efter det opposition mot hans sats lätt sig förmär ramtoz Luthers uläggnipg at bretvet till de Ebreer, i hvilket den väldige reforma:orn med en skärpa, som desto bättre numera icke ens brukas af de värsta otroshjeltarue? i vårt land, utfor mot det ordicrade presterskapets berättigande och tydligen uttalar, i hkhet med Paulus, att hvarje menniska bör i sin stad vara en krist n prest och ait ring, handpåläggning m. m. är en Poalenskap?, Luther b: gagnar i denna kommentor ordalag, som hr Hedlund ej ens ville uppläsa. E: annan punkt diskuterades kort derefter. Nägon si de närvarande andliga ut 2lade sig uemligen med starka klagomal öiver judarhes envishet och hårdnueknhet mot att låta löpa sig och bli omvända, Äfven i denna punkt uppträdde hr Hedlund och förklarade, ut han genom en nära bekantskop med lera uktnivogsvärda och tänkande mosaiter it, alt de fordra, innan man med utat till framgång kan beifra deras omvänielse, det kristna kyrkan bör framförallt reformera sig sjelf, emedan hon i sitt närv.rande skick icke kan tillfreds tälla någon verkligt sanningsstkandes r ligiösa behof. lan bade till och med hört dem, som sagt, att de icke ville eller kunde ivgå i den ristna kyrkan, oaktadt de stora semfundsie derigenom skulle beredas, derFTSE KASTAR ENTRE