Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 3

BE tern terrätt ofvan på ett stycke stekt kalkon och bröstet af en kyckling, hvarmed hon ville fördrifva den galtaktiga smaken af tre eller fyra präktiga ekifvor skinka, eom hon förtärt, för att neutralisera den oljiga smaken af en mayones-sås till fisken, hvarmed hon begynt måltiden. Öfverstarne Salomon, Santa Coloma och Crespo, voro tillika med några andra federålismens koryfcer placerade vid bordet bland damerna. Men militärerna och synnerligast redaktören af Gaceta, som också hörde till notabiliteterna, fördömde i sitt sinne denna utmärkelse och svuro inom sig öfver ceremonimästaren Erzeano, som hede gifvit dem platser vid bordet, der man kunde räkna hvarje bit de förtärde. Salomon svettades, Santa Coloma drog i sina mustacher och Crespo hostade för att dölja sin förtret. General Mancilla, eom bättre än någon annan insåg det löjliga i denna långvariga tystnad och denna bondaktiga för ägenhet, reste sig med ett glas i handen och föreslog, med det behag och det lugn som var honom så eget, en skål, vid hvilken alla, både damer och herrar, reste sig upp. En skål, mina heriar, sade MMancilla, en skål för vårt århundrades störste män, för honom, som skall för alltid tillintetgöre de vilda unitarierna, som skall tvinga Frankrike att böja knä för den argentinska konfederationen, för öknens djerfve hjelte, med ett ord för lagarnes ryktbare återställ brigadiergeneralen don Juan Manuel Rosas! Och en skål, mina herrar för hans värdi; dotter, hvilken på denna dag föddes till Amerikes ära och lycka? General Mancillas ord voro den brinnande lunta, zom antände entusiasmens brännbare ämnen och framkallade en verklig explosion af bifall. (Forts.y