Aftonbladet – 7 juni 1865, sida 2

säga ungefär: jag är nöjd, hvarpå Daniel återvände till sin kusin. Ehuru Amalia var intagen af en stark fördom mot Manuela, måste denna dock ifva vika för den älskvärdhet och enkelhet om utmärkte diktatorns dotter, och som hade sin källa i ett godt och varmt hjerta. Manuela, å sin sida, intagen at Amalias skönhet, af hennes ljufva stämma och fina Vv nde, skänkte med lätthet alla sina symvatier åt den sköna kusinen till Daniel Bello. Denne unge man hade genom sina talanger förstått att förskafta sig ett visst anseende bland dem som omgåivo Rosas, under det damerna trodde honom blott vara glad och förälskad i dem, tvenne saker, hvarpå de satte mycket värde; männen deremot ansågo honom för en ung man af stora egenskaper, som förbered de sig för den heliga kontederationens tjenst, hvari han en dag skulle inträda. Manuela och Amalia samtalade lifligt då Daniel och öfverste Maza närmade sig de båda damerna på samma gäng som Gacetas reduktör, don Nicolas Marifio, stannade iramlör dem. En vals spelades upp. Ölverste Meza bjöd armen åt Manuela för att föra henne i dansen; han hade bjudit upp henne till denna vals. Redaktören af Gaceta ämnade göra på samma sätt som Maza och räckte Amala handen, under det han stammade några ord. Daniel sade ingenting men lade blott sin kusins arm i sin och förde bort henne, sedan han bugat sig för Marifio och med ett fint leende yttrat dessa tå ord: Denna dam är uppbjuden, seflor Marifio.? Och då ingen invändning häremot kunde: göras, mäste redaktören inskränka sig till att äskäda valsen.