Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

ga, du var missnöjd för att du i kunde följa med mig.? ?Daniel! Jag?? Dna sjelf, Eduardo. Du, som ny församling talade som en ator filosof. vägra minuter sednare icke är annat än en stackars djefvul, förälskad i en skön qvinna. Du tänkte nyss blott p andet, nu tänker du blo:t på Amalia. Nyss tänkte 2u blott på att fö rfva friheten ät vårt land, au tänker du blott på att vinna en qvionas bjerta. Detta är sanningen, Eduardo. dan är menniskan, fådan natnren. Eduardo vände bort hufvudet utan att svara. Och tror du väl ati den minsta förebråelse ligger i mina ord, min dyraste vän?? fortfor Daniel, 7 Nej, nej. Icke många gånger har jog känt en sådan glädje som då nun av du ärlskode Amalia. Just en såi skön, finkänslig, poetisk qvinna passar . din karakter och ditt hjerta. Hon äl— hvad kan du önska mera? Nej, Daniel, det är ieke möjligt — hon har blott medlidande med mig. Nej, hon älskar dig; men jag medgifver att sjelfva det dramatiska 1 dina äfvenhar törberedt hennes kärlek. ror du det? Alskar hon mig verkligen? Säg mig ännu en gång att Amalia älskar mig!? sade Eduardo med denna ifver, hvar med fi kade bjertan gripa hvarje kran om en såden lycka, hvilken dee konna höra upprepas. , jog tror vatt hon älskar dig, och jag an mera ään detta tror att i iror ä menniskor, Amalia och du, Florencia ockhh jag. . Daniel, jäv ner mitt fört as röst slhid härda verkl hjerta hb het, bibehållit er henne. Du du vet utt mitt hjert und af den men har deda sip 8 yria och fr ri och obe sudiade, liksom varet cem för att sedan odeladi sk (dem till en utvald qviona, ett ideal, som jwg trodde finnas till endast