Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

sig vår själ, alldel les som förut dess vigtigare, större broder. Mid: i vår I n flyktig t genom vär själ, och ögonbli grumlas sällhetens klura källa af en tår, som osedd faller i vårt bj den aliversammaste ysselsattning vi ofri 0 och nöjen, , och midt i den Själsstorhet som ensamt förmär göra en dödligs lefnad gudomlig, kommer hvardagslitvet ofta och drager sina skuggor öfver den eljest ljusa och herrliga taflan. Menniskorna, som frakta dessa hastiga öfvergängar, dölja dem med skrymteriets slöja, som blott för massan är ogenomskinlig, men som hvarje menniska med förstånd kan med sina blickar genomtränga. De menniskor, som ständigt äro allvarliga både i tel och sätt och uns uttryck, des or ljuga, eller ock är deua följden af utomordentligt djup karakter, utan snarere af en viss sin ets oböjlighet, som gör dem oförmi nit nh nh som icke s hvarje intrye utom, E duvärdo, är iir son af del! Buenos Ayr nationalkarakter är den mest obeständiga och nycktulla i hele Amerika: der menniskorna från siu födelse ull sin död äro hälften barn, hälften män, så att de till och red kunna önska sig deapoti-men, som ett ombyte i friheten. Och du sjelf, Ednerdo, du tänker på samma sätt. Du sjelf är ett exempel på at i kor, kunna i ett ög eg de mest storartade torkar ti en känsla at sjulfviskhet och individualism Jag?? frågade Eduardo betraktande vän med st ögon. Ja du, Eduardo, den lätthet, hvermed allvarsomma ämnen som stötte dig: nej det va öde, eom kom dig att afundes mig: mi s) Portefios, elier hamnbor, sig de som tro intudda I B. Avres.