Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 3

höjer sig öfver andra, du beherrskar dem genom din öfverlägsna tankekraft, och två minuter sedan du genom din starka vilja! och dina stora tankar varit ena sådan herrskare, öfvergår du till en småsak, en bornslighet, och nedstiger leende från lifvets höjder till dess hvarde igheter. Du vet hvarifrån vi komma, hvad viafhandlat, och nu slår du f Un spegel, som hvarje annan lättsinnig ynginog, fardig att lysa på en bai, Ji om du aldrig i i ditt ir varit annat, al ort något annat än dansat. Detta, min vån, detta är hvad jag kallar alt vara lyckli PÅr jag br ? frågade Danicl utan att svara på vännens ord, och vände sig. om för att visa Eduardo den hals sduksrosett han nyss knutit. ti ör djefvulen !? sade Eduwardo förtretad öfver Danicls gå seende. Det skall jag också göra om en stund?, svarade Daniei, fortsättande sin toilett. Forifar, min käre Eduardo?, tillade han, fortfar, psykologiska studier äro just din åväl, du svarar icke? Jag svarar väl då sjelt.? Och Daniel, som nu slutat sin toilett, kom och satte sig bredvid sin vän, stödjande ena en mot länstolen, i hvilken han hvilade Ingenting, min bi Euuardo, är förklarligt som min karakter, ty den är helt enkelt en utveckling af naturenliga Jagar. Allting, såv som mor loka it, är i u sköna oci pat och i intet af hb detta tydligare än i r dog, på en a bhjertats, förståndets och otörmodadr som opalen s Den penna, hvarmed vi nedskrifv or tanke, den bok, hvari vi läsa en sädan, ett burns m rutt, vingen af en in:ekt, den minve , med eu ord, gör nit vid sidan af gen stora tanken insmyger sig en liten, Hiten tanke, som helt och hället bemäktigar ande ton och ut oniska i allt hvad Guds s verk uppenbarar sig nniskons själ. På en t, Eduardo, vexla i fler, htra s