Aftonbladet – 6 juni 1865, sida 2

sådant underverk be er han blott några dussin lönnmördare. Små, utan egentlig klasskilnad, utan aristokrati, utan hänförelse för dygd, bildning och fosterlandsk; , okunniga och stolta, finkänsliga och afundsamma, kunna de amerikansha staterna ej sig emellan knyta nåsanning gra andra föreningsband än religionens cch det politiska oberoendets. Icke desto mindre saknas förening och sammanhällning mest inom de politiska partierna, ehuru man ej heller i något annat afseende inser nyttan af samverkan. En viss medfödd likgiltighet fulländar det moraliska förstörelseverket hos oss. Vi förena oss, vi samtala, vi öfverenskomma om en sak i dag, och i morgon skiljas vi, öfver gifva hvarandra, eller glömma kanske bort att åter förena Oss. Utan samverkan. utan att lifvas af dess anda, utan hopp att kunna hos oss ens för en tid ordna denna framåtskridandets jemnvigt, som kallas association, hvad kunna vi då räkna på för det verk vi vilja företaga? På rättskänslan bos alla? Ah! mina herrar, derna känsla bar ju alltid funnits hos oss, och dock gör la Mashorca med oss hvad hon behagar, blott för det hon kan taga oss, hvar och en sig. Så går det till hos oss, och jag dör hellre på slagfältet än jag dör i mitt hus, väntande på en revolution, som aldrig af folket i Buenos Ayres skall kunna åstadkommas, emedan hela massan deraf blott betyder så mycket som hvarje individ, för sig allena. Emwellertid har min vän uttalat en ovedersäglig sanning: den nemligen, att endast i Rosas person kan man söka tyranniets slut. Bevisa mig att en association är möjlig och jag skall vara den första att stanna qvar i milt land. En allmän tystnad följde på desea ord. Alla böjde siva hufvuden uten att ens våga uppslå ögonen. Daniel ensam såg upp och beiraktade forskande de öfriga. Mina berrar4, sade han slutligen, min vän Belgrano har talat äfven för mig i hvad