Aftonbladet – 3 juni 1865, sida 3

lutadt f.amåt öfver knäna, och ryggen böjd säsom en härdt spänd båge. Man bör känna denna omständighet för att fatta de försök hr Lindback gjorde att törklara sitt förfaringssäit vid administrerandet af natt varden ät Daniel Aadersson. Tid och ut. rymme vödga oss emellertid att vu för du. gen afbryta redogörelsen, fom vi skola : nästa nummer fortsätta. LITTERATURTIDNING. linvehåll: Napoleon 111, Julius Cesars historia svensk öfrersällning, — R. Dybeck, Rusa. — Ut. ländsk litteratur: Ernest Renan von H Ritter, Farrer. Wa derungen ia Palästina. — Litteraturoch Konst notiser. Napoleon IH: Julius Cesars historia. Af för jattaren auktoriserad, under II. M. konuny Car! XV:s protektion ulgifwen svensk översättning. Stockholm hos Adolt Bun: nier 1565. Så lyder iullständigt titeln på den svenska Öiversätiningen at kejsar Napoleons Vie de Cesar. M dges måste utt den är något lång och klingor ej sä litet ovan och frammanse för svenska öron. Det vur visserligen en tid äfven här i landt då författare och förläggare hude för sed att utstyra sinn böcker med långa och granna titlar och ställa dem under egiden at höga beskyddares? namn; men det var under litteratureps barodom i värt land och, tilläggom. under ena tid då fursteoch aristokratsmick ret hade blund den lärda och vittra repubhiken gripit omkring sig till en grad, hvarät vi nu i bästa full dra på munuen. Alt nu för tiden, då författare ha att föka sin endu och rätta mecenas hos den stora läsande all nävheten, ställa ett origivalarbete eller er ölversättning under en individs ?protektion är säledes i första rummet en smuklös anakronism. Men det är äfven en fullkomlig meningslöshet. Eller mot hvem skulle ar betet protegeras? Mot kritiken? Men der lärer väl ej ändå af ett namn, vare det än hvilket som helst, låta krämma sig frår sin granskving. Mot konkurreran ie utgit vare? Denca pissning låter något troligare, helst då man på ranima titelblad läser orden: uf författaren auktoriserad?. Men deana fras är såsom hvar och en som aldrig så litet känner till vär litterära lagstiftning väl vet, hka meningsiös som den andra. Euligt svensk lag kan ingen förhindras att utgilva en öfversättning trå hvilket språk och af-hvilker törfäitäre sön aelst, och shan behöfser dertill ej söka uuk torisatiou? af någon. De bäda fraserna på iitelbladet tillhöra således bäda andra der och andra länder än våra, och bäst hade utan tvifvel varit om de varit alldeles borta. Det nu utkomna första häftet inuehålle: den kejserliva lörfatturens företal smnt de re försia kapitlen af första boken, hvar kildrss Roms tillstånd töre Cesar. Af detin nuechäll ar företalet onekligen det märklisuste. Det ger oss grundtanken till hen hans verk: en spologi för ceesarismen och inperialismen. Vackra allmänna satrer utanlag här som premisser till vägade slutledi ngar om de stora männens ?gudomliga vänduing?; der talas om, huru vär försy n uppväcker sädanva män som Cesar och Napoleon, det sker för att visa folken den ig de böra följa?. Lyckliga de folk kom örstå dem, d. v. s, som med resignation mderkasta sig dem; men ve dem, fom betimpa dem! ?De göra som judarnue ; de korsästa sin Messias?. Om de ha den förvändu öreställningen att iriheten är alla dygdere noder och Ha samhällens högsta lycka, ro de Pblinda och brottsliga; blinda, emeian de icke inse vanmakten af eina bemö landen att hindra det godus (d. v. 8. imserialismens och despotismers) slutliga seer; brottsliga, emedan de fördröja framätkridandet genom att lägga hinder i väger ör dess hastigare och mera fruktbrivgande nvävdning?, Det är, som lä-uren ser, ev ullkomlig apoteos af den patriurkaliska reimen och ett försök att stämpla alla som ro att sumhällenas som individernas lycka r att söka på en helt annan väg än vanetiga förbrytares. I sjellva verket är det nera en dogwatiker, äv en logi-kt resoneande tänkare, mera kejsarens brorson? äv kriftstållaren Louis Nupoleon Bonaparte. om :clar i detta från det hållet ovanligt pperhjertiga förord: Satser framkastas helt esväradt, som minst sagdt kunna kallas bevisade, såsom då det på de sista raderna alus om-?den rättvisa tilitredsställelse som et första kejsardömet gitvit folken?. Våg. ycket den 2 December var, utan tvitvelj tort, men det sum den kejserliga aukiorn i etta förord försökt ej blow inför det stämma rankrike, utan äfven iaför hela den euroeiska allmänhet som läst och något käuner I sin verlsdels historia, är i sapning ej indre. Det är en örtil ät allt hvad histoa och tidsmedvetande heter. Öiversättningen är vårdad. Arbetet framder utrustadt med en hos oss ovanlig ty grafisk elegans, istort imperialformat med ! t ypperligt papper och tryck.