Aftonbladet – 3 juni 1865, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anlednivg af en i tit. tiduiog för den 30 sistlidne Maj af f. d. medieinalrådet dr Sköldberg iuförd artikel angående den ny: ligen stiftade Sy. föreningen för frivillig sjukvård i fölt och dess första årssamman komst den 24i samma månad, unhulla undertecknade, medlemmar af nämnda förenings komitt eller verkställande utskott, att plats mätte i tit. t dning godhetsfullt reres das för följande belysningar: På det alt den stora allmänheten, af hvars välvilliga -intresse. för suken löreningens framgång i främsta rummet beror, icke I mätte vilseledas af dr Sköldbergs lösligt framkastade iusinuationer mot komitens ätgöranden i allmänhet och specielt mot de af komiten. föreslagna och af föreningen numera aniagna stadgar, anse vi oss först och främst böra nämna, att bemä.de doktor, som i egensksp af delegerad bevistade den in: ternationella konferensen i Geneve i Oktober 1563, och. uti en tryckt berättelse lemnat en öfversigt af dess redan före denna publikation för oss väl bekanta förhandlins gar. v:d arbetets början adjunge:gdes som ledamot af den svenska provisoriska komiten, tör att, såsom man hoppades, med sina råd och upplysningar gagna den goda saken, Då. emellertid det förslag till siadgar, som af dr. Sköldberg framlades, icke vann ide öfriga ledamöternas sympati, dels derföre att det icke på ett tillfredsställande sätt bemedlade föreningens förhållande 4 I krigstid till. högsta militörmyndigheten, dels jemedan det företedde åtskilhga inkonset qvenser och bristfälligheter i tormelt hän: Iseende — hvaraf föjden blef, et ett unnat förslåg framför detsamma tördrogs — aftridde dr S. ur föreningene utskott. Hinc ille lacryme! —Det ar komitn eller utskottet utarbetade förslaget kommunicerades den internationella komiten i Gueve, och dr 8. å sin sida dröjde icke, enligt hvad hän till en af oss undertecknade sjelf uppgifvit, att fästa densammas uppmärksamhet på de himmelsskriande förbrytelser mot konferensens beslut (Resolutiofis de la Conference internationale de Gudve 18635), som enhgt hane tanke blifvit begångna al den sv: komiten. Resultatet deraf blef det bref från den förutnämhda komiten; hvilket dr:S: uti sitt allmänt bekanta braskande suförande vid den nyligen hållna sammankomsten åberopade, naturligtvis såsom en för sig smicktande auktoritet, och hvilket han, under den oriktiga b nämningen af protest, till stöd. för sitt anfall i tit. tidning i afskrift bifogat. Beträffande nu detta bref, hvarpå dr 5., glömmande hufvudsaken ör accesaonrernas skull, lägger en eådan utomordentlig vigt, få vi äran upplysa, att ce ceri gjorda an: wärkningar blifvit under diskussion ine den sv. komitn uppmärksammade och bemötta; att jast med lenniog deraf 2 mom. B. i det tryckta förslaget, hvilket berör frågan om föreningarnes förhållande will regeringarnes uuktoritet och således utgjorde egemliga cardo circa quem, hade, enligt. hvad äfven H. K. H. ordlörauden vid tillfället gaf tillkänna, erhållit en an: nan lydelse, som helt och hållet grundade sig på den internationella konferensens beslut, art. 6: att tillägget af en särskild , hvarizenom komiten förklarade sig tillträda de allmänna principer, som blifvit af koaoferensen fastställda, af komitn icke ansägs behöfligt, då stadgarnes inuehåll visade, att dessa principer blifvit i hufvudsaklig mår adopterade; och att en förklaring i stad: 2arne, att komiten ansåg traktaten i Geneve 1864 angående sanitetsväsendets neutralisation och andra internationella frågor för si förbindande, ej syutes komiten lämplig, d svenska regeriugen på legislativ väg eller genom den s. k. accerrionsakten at den 18 Dec. 1864 redan biträdt nämnde traktat. För öfrigt tillåta vi oss anmärka, att uppattningen af vilkoren för en och saming slagg institutions upprätthållande och beänd Jättligen kan vara olika i olika länder, och att egna individuella förhållanlen ofta gifva. deråt en skiljaktig prägel, under det att ändamålet; som sökes, blifver ietsamma. Det är visserligen mången gäng verömvärdt att absolut följa goda efterdönen, men det torde väl icke heller böra dundras, att man, med en sädan föresyn, nidsr sig sin egen öfvertyg.lse och handlar lerefter. Vi hysa mycken respekt för den nternationella komiten i Genåve och inse fven värdet af den ofimnämnda konfereoens beslut; likväl äro vi djertva nog, att cke betrakta hvarje den sednares artikel såom trosartikel, helst några vissa bestämwmeler ovilkorligen, enligt vårt förmenande, erforra en större erfarenhet än den hittills vunna; ch till bevis, att vi ej stå isolerade? i essa åsigter, åberopa vi de at Frankikes tvenne Zleverade vid konferensen i