lia med en hastig blick på en person, som länge betraktat henne så att säga med sidublickar; ty de kommo från ett par skelande ögon. Kan ni säga mi:, setora?, vllade hon, ?hvem den herrn är, som danar med blott en hvit handske och som utmärker sig genom en så storartad mörkröd devis ?4 Huru? Ni läser då icke Gazeta Mercantil ?? Nej, jag läser den aldrig; men äfven om jag gjorde det ...? ?Omw ni gjorde det, skulle ni genast hafva förstått att den herrn ej kunde vara någon annan än Guzetas redaktör. Han kallar sig eljest Nicolas Marifio och är befälhafvare för venudarmeroa. Det är han som predikar död öfver unitarierna. Den första December 1828 såg jag från mina fönster huru han vick omkring och omfamnade de revolutioära. Derefter blef han embetsman och inirädde i ministren Guiuo under Biamonts styrelse. 1833 skref han något virrvarr i Clasitficador. Sedermera skref han sin bok om Lagarues äterställare. Elter denna tid har han tillhört federalismen. Nu skritver has i Gazetr och tillhör djefvulen, tror jag. Sådana ögon! Har ni sett sådana ögon han har ?7 7Ja, sefiora?, svarade Amalia skrattande åt den gamla truns ifver och oförbe ållsamhet. Fru de N. var en af dessa oeiterrättliga unitariska damer, hvilka ej ens diktaturen förmåsde kutva, och som, da de på sina mäns ifriga böner bivistade de federala testerna, hämnades det tvång de ålade sig genom atv satirisera Ötver de nya per onligheter, hvilka uppträdde eåsom storheter för dugen. ?Anuau tu sak, sade fra de N. Ilved; seilore?7