Aftonbladet – 2 juni 1865, sida 2

goda smaken! Ah, seiiora! om ni visste huru sällsynt den goda smaken på sednare tider blifvit i Buenos Ayres, skulle ni ej förundra er öfver att man sysselsätter sig med er. : Men, sefiora4, invände Amalia, här ser jag ju alldeles motsatsen af hvad ni nu yttrade. Här?5 Här, ja, seiiora. Här? God smuk eller god ton här? För Gude: skull låt mig ej förlora den goda tanke jag fattat om er! sade den gamla damen med det mest satiriska leende i verlden. Det är många år sedan den goda tonen irsvann från Buenos Ayres! Oh! niskulle sett balerna på min tid! Hvilka kavaljerer! Hvilka damer! Oh! detta var god smak och elegans, stfiora! Men nul... Vågar jag bedja att få veta, om det ej är grannlaga, med hvem jag har det nöje! att samtala ? Jag är fru de NN. Ah! Jag lyckönskar mig verkligen att vid detta tilltälle få den äran att göra bekantskap med fru de N.4 Ni blef förundrad ötver mitt omdöme om denna bel, icke sannt?4 fortlor fru de N., som tycktes böjd att kritisera allt som kom i henves väg. Jag erkänner det4, sade Amalia, som gerna ville höra mera utan att sjelf yttra sig mycket och som dessutom började förstå att hennes granne möjligen kunde förströ den ledsnad hon kände. Jag trodde mig här skola fian: just den goda ton ni saknar, sefiora. -Gud bevare oss? God ton här!4 sade fru de N. skrattunde i det hon våidslöst stödde sin arm mot stolskarmen. Kem ni aj genom några yvtre kännetoc