Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). Hvad, caballero, jag tror ni är elak? sade Amalia i det hon blixtsnabbt fattade i en af Daniels långa, bruna lockar, och rykte deri så häftigt att han uppgaf ett lätt rop. Hvad fattas dig?t frågade hon med den allvarsammaste min i verlden. Jog nting, barn, ivgenting. Jag satt bara och tänkte på att du och Florencia eäkert blifva de vackraste fruntimmer på balen. ?Nå, gudskelof att jag kan få höra dig säga något förnuftigt ord idag4, sade Eduardo, Tack, och för att säga två sådana, så ber jag dig taga din hatt och följa mig. Redan? Det är ju ännu tidigt.? Nej, senior, det är tvärtom sent.4 ?Näväl då, om en stund.? Nej, genast. Ohl ?Huru? Det ser ut som om man, då man kommer hit skulle blifva i samma kategori med Carl den tolftes landsmän, hvilka för närvarande äro den tappre Bernadottes undersåter, han, hvars blick ingen skall kunna motstå? Det är tjugo dagar sedan han kom hit på be ök och ändå kan han icke slita sig härifrån? 4) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—92, 94, 96—102, 104, 105, 107, 109, 112, 113, 116, 117 (B), 119, 193 och 124 (Bj.