Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 2

Polisen kom genast till stället. Vagnen omgafs af en ofantlig folkhap, som hindrade den att komma fram. Man sökte efter de döda och sårade, men nägra sådanu stodo ej att finna. Emellertid gräto qvin; norna, barnen skreko, polismännen slogo i hopen till höger och venster, men vaguen kom ej ur fläcken. Kör! Kör öfver dem allesammans! Bryt halsen at huru många som helst! ropade till kosken en af dem som sutto i vagnen. 4Sefior vigilantet ), sade en annan per: son i vagnen, som i detsamma stack ut hufvudet genom dess gardiner, till en at polisbetjenterna, hvilken uttörde storartade knytnätvebragder på de ryggar han fann närmast sin person; scior vigilante, jag tror ej att någon blitvit skadad; var så god och utdela dessa penningar åt den som förlorat nägra frukter eller konfektyrer, och skaffa oss fri passage om nikan, ty vi hafva mycket brådtom.4 Ja, det är hvad jag också sade; de skrika utan orsak, sade rättvisans handhafvare, i det han stack penningarne i sin gen ficka. Undan, sefiores, undan, skrek hun derpå af alla krafter; de här herrarne ä.o goda federalister och kanske ute för att tjena konfederationens sak. Jerichos murar fölo icke hastigare för Josuas truwpeter, än folkhopen vid dessa ord skingrade sig och lemnade vägen fri. Några minuter sedvare tog vagnen af på gatan Federacion och efter ytterligare tio minuter stannade den vid det hörn, der Universitetsoch Cochabamba-gatorna korsa hvarandra. Fyra, i vida kappor insvepta män stego ) Vigilantes kallas i Buenos Ayres de lägre, för tillfället tjenstgörande polismännen.