Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 2

de ofanthga fönstren, och hvaraf till och med Plaza de 25 Mayo upplystes, folksamlingen, hästar och vagnar, allt detta bildade en brokig tafla, litvad af tanken på den instundande 25, hvilken aldrig underlåter att magiskt inverka på befolkningen i Buenos Ayres. Detta folk böljade nu af pch an på gatorna, glädtigt, upprymdt, icke ljörnekande sin karakter, lätt att locka till löje som till tårar, intagen af det barusliga som af det allvarliga, al det småvktiga som af det storartade. Detta folk med spanskt blod, men fransk själ, eburu detta ej synes vara Donegas mening, då han från tajarstolen ropade till hopen, som afbröt honom : Tyst, italienare !? — detta folk skulle verkligen erbjuda ett intressant psykologiskt studium för den, som förmådde läsa de ridda och förvirrade blad, hvaraf dess nistoria består. De vagnar, som förde balgästerna till paatset, kunde blott med svärighet banu sig väg öfver de båda förstnämnda öppna platerna. Kuskarne kunde knappast hålla hätarne, som voro oroliga, vch betjenterna voro fullt upptagna med att hålla sig från ifvet alla Buenos Ayres gatpojkar, hvilka, ikt inkarnerade demoner, tycktes flyga upp vå vagnsteget, älven under vagneus hastisaste fart. En af de vagnar, som kommo från Reiro till Plaza Victoria, svötte med ena hjuet omkull en flyrtbar sockerbagarbutik, om uppslagits på trappan till domkyrkan. jenast upphof tolkhopen ett förfärligt skrik, nklagaude kusken för att hafva ötv. rkört ch skadat minst ett halit dussin menniskor, y folket finner sitt största nöje i alt anlaga alla fom omgiiva det i det ögonblick, lå det känner sis öfverlägsetallt annat, geuom ten herrskaremakt det represenjerar.