Jag trodde verkligen att ni båda harmades öfver att jag råkat få höra något litet af det myckna som I säkerligen han att säga hvarandra här i detta ensamhetens förtrollade palats. Jag skall kanske om ett år också bebo det med min Florencia. Vill ni låna det åt mig, sefiora dofia Amalia.? Beviljadt.? Godt. Låtom oss nu gå tillbaka till saken. Anser du klockan tio som en passande tid?? ?Jag skulle föredraga en något senare. Klockan elfva?? ?Andå sednare.? Klockan tolf?? Nåväl då, klockan tolf.? Godt. Vid midnatt afhemtar du således Florencia, som af sin mor endast i ditt sällskap tillåtes bivista balen.? Afgjordt.? Hvem skall följa dig till sefiora Dupasquier?? Jag?, sade Eduardo hastigt. Lugna er, lugna er, caballero. Ni skall nog akta er att följa någon i natt klockan tolf.? Och huru skall hon kunna fara ensam ?? Och huru skall ni kunna följa henne, natten till den 24 Maj?? frågade Daniel med tonvigt på talet 24, och skarpt betraktande Eduardo. Eduardo slog ned ögonen, men Amalia hvars hastiga uppfattning redan sagt henne att dessa ord inneburo en hemlighet, vände sig till sin kusin med den härtighet man allud bemärker hos qvinnorna, då någo! griper i strängarne på den harpa, som kallas hjertat, och frågade: Och kan man få veta hvarföre han nat ten till den 24 Maj skulle vara hindrad at!